"Kärlek och Uppror" är en lyrikantalogi för ungdomar. Här har författaren Siv Widerberg sammanställt de bästa dikterna om kärlek, lust, sorg, droger, hat och skönhet. Antologin har disturberats till skolbibliotek och säljs för en mindre penning av förlaget "En bok för alla".

Personligen kan jag varmt rekommendera samlingen. Jag är inne på min tredje upplaga då jag slitit ut de två tidigare. Precis som Siv Widergren rekommenderat har jag nämligen "Bläddrat, läst och hoppat över. Lagt undan, tagit fram igen. Skrivit små stjärnor eller utropstecken. Strukit under, strukit över. Letat efter vad som passat just mig. Gömt, sparat, sugit på och lagt under kudden. Visat min bästa vän eller älskade. Rivit ut ett blad och satt upp ovanför sängen. Och skrivit mina egna dikter - för ALLT är tillåtet". Jag är 26 år idag och samlingen håller lika bra nu, som den gjorde när jag var fjorton. Därtill måste jag betona att lyrik idag för mig, fungerar ungefär som musik gjorde tidigare. Att vara döv och mista möjligheten att lyssna på musik behöver inte innebära att man mister möjligheten att lyssna på ordmusik. Och det är just vad poesi är för något. Slutligen väljer jag att citera en av mina absoluta favoritdikter i samlingen; Thomas Tidholms "Får man leva i Norden"


Får man leva i Norden
Får man tillstånd

Får man stiga på denhär bussen
Får man köpa denhär kostymen
Får man jobba på denhär fabriken
Får man betalt

Får man vissla på denhär trottoaren
Får man tala med denhär flickan
Får man köpa ett plåster
Får man klappa denhär bilen

Får man slicka på dethär frimärket
Får man köpa tre kilo lök
Får man slippa denhär korven

Får man gråta i denhär lägenheten
Får man kasta ut denhär tomten
Får man linda in sig i domhär gardinerna
Får man vara i denhär sandlådan

Får man heta Achmed
Får man åka hem nu?