OBS DETTA ÄR DEN ENA AV TVÅ BÖCKER MED SAMMA NAMN SOM KOMMIT UT I SVENSK ÖVERSÄTTNING I ÅR!!! "BIOGRAFI ÖVER ETT SJÖSLAG" är undertiteln på denna boken.
När en 24-punds kula träffar ett metertjockt fartygsskrov, sker följande:
Den glödheta projektilen penetrerar skrovet, fortsätter sin väg in i kanondäcket fär hundratals man kämpar i ogenomträngligt tät rök och kämpar med sina kanoner som var och en väger mer än en modern bil.
Träskrovet runt kulhålet förvandlas till mindre trästycken som i en horisontal hagelskur tränger genom kropparna den träffar. Det är skador som är svåra att klara av för skeppsläkaren (som dessutom måste klara av alla andra skadfor: skära bort bränt kött, amputera krossade lemmar etc. allt utan att patienten bedövas). Samtidigt utför kulan sin häxdans inne på däcket där den studsar mot kanonernas metall och krossar allt och alla i sin väg. Multiplicera detta med femtio och du får en uppfattning av effekten från en bredsida, då ett linjeskepp avfyrar alla sina femtio kanoner på en gång. Uppe på övre däck är forhållandena inte bättre: då förutom ovan nämnda även riggdelar från de sönderskjutna masterna dråsar ner mot de oskyddade männen. Samtidigt som mängder av muskötskyttar uppe i motsidans märsar (mastkorgar) avfyrar sina hagelsvärmar av bly.
I slaget vid Trafalgar sammanlagt 60 skepp med att på detta vis förgöra varandra.
Ändå mitt i allt det groteska slaktandet, tål det att tänkas på att på ett fartygs på den tiden var det bara en bråkdel av alla besättningsmännen som dog i strid; de flesta dog av feber, köld, skörbjugg, fall från riggen etc.
Den tidens stridstaktik gick ut på att två parallella rader med jämnstarka skepp pangade på varandra i flera timmar. Eftersom alla de stora sjönationerna hade likartade skepp, skepp som dessutom var så kraftigt byggda att det var nästan omöjligt att skjuta fienden i sank, innebar det att sjöstriderna kunde vara i flera timmar och ändå sluta oavgjort. Nelsons snilleblixt vid Trafalgar, bestod i att han delade upp sin flotta i två kolonner som seglade vinkelrätt mot fiendens långa linje av skepp. Eftersom den tidens skepp var starkast och hade nästan alla sina kanoner på sidorna, innebar det att Nelsons två kolonner fick ta emot åtkilligt med kulor, innan de kunde skjuta tillbaka och samtidigt dela fiendens linje i tre delar. Den främsta delen av fiendens linje hamnade på så vis en bit från slaget och mäste vända. Det tog så läng tid att vända, att Nelsons flotta med sitt tillfälliga övertag, hann nå ett avgörande övertag och vinna. Slaget innebar att Napoleons flotta var krossad och hans möjligheter att invadera England och/eller hota de brittiska kolonierna, var helt undanröjd. Slaget var en av de vändpunkter som förändrar historiens gång. Lord Nelson, hjärnan bakom segern vid Trafalgar, var en liten, klen (han var faktiskt huvudet kortare än Napoleon!) medelålders man med en kropp som under flera drabbingar blivit svårt sönderskjuten: en arm var bortamputerad, ett öga var blint, en vår skallskada, återkommande malariaanfall mm. och ovanpå detta en närmast psykotisk personlighet. Han var redan före slaget och kultfigur och efter sin död i segerns stund förvandlades han till något mittemellan Jesus och Karl XII i den patriotiska personkulten.
Så kan en historisk gestalt också se ut!
Vad som är mindre känt och som boken skildrar bra, är att strax efter att britterna vunnit slaget, drabbades de av en ny fiende: Storm och orkan som skördade sina offer bland de sårade och utmattade sjömännen och soldaterna och deras sönderskjutna skepp. De erövrade skeppen hade fått brittiska prisbesättningar och var fulla av sårade. Flera av dessa skepp slungades av stormen mot den spanska kusten, där de räddades av sina fiender. Många britter skildrade senare hur väl spanjorerna behandlat dem!
USAs övergrepp mot fångarna i dagens Abu Graib och Guantanamo står i bjärt kontrast!
Den över 400 sidor tjocka och väl illustrerade boken, till det löjligt låga priset, bygger på de sedvanliga historiska källorna som använts i de oändkigt många böcker som skrivits om detta slag. Vi får se slaget från såväl amiralers som menige matrosers synvinkel.
Boken är betydligt mer spännande än de klassiska romanerna på samma tema (böckerna om Hornblower, Aubrey & Maturin-romanerna mfl.).