Hermann Hesse på vandring i Alperna. Som läsare får man här följa med i den store författarens fotspår när denne i makligt tempo passerar pittoreska byar, vandrar mellan vindpinade gårdar, över uråldriga broar och längst steniga fjällstränder. Hesses beskriver med ett utsökt språk sin pacifistiska livsåskådning och splittrade personlighet. De fina beskrivningarna av vandringen varvas med vackra poem där Hesse skildrar såväl känslotillstånd som fjällvärldens nyckfulla väderlek. Författaren ger också läsaren en antydning om sin syn på den eviga frågan om livets mening. När Hesse nedtecknade dessa betraktelser 1920 var han fyllda 43 år och i begrepp att slå igenom som författare. Med sina två efterkommande romaner ”Siddhartha” (1922) och ”Stäppvargen” (1927) kom han att etablera det författarskap som så småningom skulle leda ända fram till nobelpriset i litteratur. Jag tycker också (med facit i hand) att det märks att denna bok utgör början på något riktigt stort.

Insiktsfull och livsbejakande.

Betyg 4