''En besynnerlig och mycket onaturlig storm har lägtar sig över Ansalon. Blixtar vandrar över Landskapet och får marken att skälva. Det har gått trettio år sedan Kaoskriget och Ansalon är en kontinent i förfall. Nerakariddarna är efter krigets framgångar den mäktigaste grupperingen i Ansalon men deras ledare är mer intresserad av makt och rikedom är av riddarnas väl. Dessutom har Ansalon invaderats av stora drakar som tagit över det egentliga styret och låter de andra invånarna leva där på nåder. Gudarna har för länge sedan lämnat Krynn och magin håller på att försvinna..Men ur ovädret uppenbarar sig en flicka vid namn Mina för en grupp svarta riddare. Hon kommer med bud om en ny gud, den Ende Guden som ska frälsa Krynn, och hon lyckas övertyga riddarna om att bli deras ledare. när stormen har bedarrat marscherar gruppen snabbt mot Stadfast, fast beslutsam att där börja rädda världen ifrån ondska.
Utdrag ur boken:
''Dvärgarna kallade dalen för Gamaschinoch- dödens sång. Ingen levande varelse färdades där frivilligt. De som ändå gick i dalen gjorde det av nödtvång eller för att de blivit beordrade av befälet. Riddarna hade lyssnat till de kusliga, fasaväckande sången i flera timmar alltmedan de närmade sig den ödsliga dalen. Orden var diffusa och svåra att urskilja, åtminstone med hörseln, men sången handlade om död och än värre saker - om instängdhet, grym besvikelse och ändlös plåga.Det var en klagosång om läntan till en plats som själen mindes , en plats av lugn och frid som inte längre låg inom räckhåll.''
'' -Sköldens magi är ansvarig för det här! hade Alhana skrivit till sin man. -Skölden skyddar inte landet, den dödar det! Silvanestisfolk bryr dig inte om det, svarade Porthios. Det är kuvade av sin egen rädsla.Rädsla för troll, Rädsla för människor,Rädsla för drakar,Rädsla för fasor de inte ens kan sätta namn på.Sköldenär den yttre manifestationen av deras fruktan. Inte undra på att allting den kommer i kontakt med vissnar och dör''