Judith ska snart fylla 40 år och hon bankas mer eller mindre blodig av sin biologiska klocka. Naturligtvis är hon singel. Hon envisas att förälska sig i karlar som inte alls vill ha något seriöst förhållande, iallafall inte tala äktenskap efter första dejten. Hon har en bundsförvant i den många år äldre Maud, som är en pensionerad lärare i franska. Maud är totalt less på sina efterhängsna grannar (därbland Judith) och smyger ut i skogen för att räkna och samla ekorrar. Judiths bästa kompis Dennis är en försupen konstnär som fördriver sina dagar på krogen där han försöker omstrukturera sitt liv. Han är egentligen utbildad till djurkonserverare och när Maud en dag kommer springande med en död ekorre, beslutar han sig för att hjälpa henne. Vi får följa Judiths kärlekssökande, Dennis kamp mot spriten och Mauds charmiga tillvaro i Lärns senaste bok "Vi ses vid Röda Sten", en mysig sidvändare i göteborgsmiljö.

Nåväl, jag skulle knappast kalla det här för en av de bästa romaner jag läst. Den är charmig och lättsam och tack vare Lärns humor tappar den aldrig fart eller blir tråkig. Det är faktiskt snarare personerna i boken jag retar upp mig på (vilket i och för sig inte säger ett dugg om bokens kvalité utan snarare är personliga åsikter). Judith är en hopplös jävla tjatgnatprat sak, som gör och tänker så fullständigt orealitiska saker att jag blir knäpp i huvudet. Hon liknar de där brudarna i Marian Keyes böcker frånsatt att hon är ännu mer skruvad. Hon är som en tragisk tragisk Bridget Jones - fast smal (kors i taket). På sätt och vis gillade jag nog att reta mig på huvudpersonerna. Just därför måste jag också ge boken ett högre betyg än medelmåttigt. Boken var inte lätt att lägga ifrån sig, och även om jag blev irriterad så kunde jag inte låta bli att läsa vidare. Jag tycker "Vi ses vid Röda sten" är värd en trea plus. Jag kommer läsa Lärns andra vuxenböcker också.

Betyg 3

På något sätt var inte boken riktigt så trevlig som jag hade väntat mig.

Betyg 3

Bok med härligt udda karaktärer, den första jag läst av Viveca men förmodligen inte den sista.

Betyg 3

Lättlyssnad och underhållande med trovärdiga och smått neurotiska huvudkaraktärer. Boken når dock inte upp i samma klass som Viveca Lärns romaner om invånarna på Saltön, men är absolut läsvärd och underhållande.
Slutbetyg, en stark 3:a!

Betyg 3