Enligt mig tillhör "Oktoberlandet" de där böckerna som håller i decennier. Bradbury inspirerades av H.G Wells, som i sin tur inspirerades av Jules Verne. Man kan se en tydlig utveckling av skräck/fantasy/Sf temat sedan Verne skrev sina böcker. Alla författarna har utvecklat en egen stil och är läsvärda, än idag. Bradbury har en lysande efterföljare i Stephen King, som också han har en högst personlig stil som inspirerats men aldrig kopierat sin mästare.

"Oktoberlandet" innehåller femton snillerika rysarnoveller som trängs och pockar om uppmärksamhet. Ingen av dem får ett lägre betyg än fyra. Bradbury behärskar genren till fulländning, men samlingen innehåller mycket varierande noveller, som var för sig har en utmärkt historia att berätta. Några av novellerna är lite sentimentala, men aldrig så mycket att de blir smöriga. Andra är direkt obehagliga och kräver fullständigt upplysta rum för att vara något sånär behagliga att läsa. Utmärkande för Bradburys romaner är hans poetiska och finstämda språk. När han tar ut svängarna skapar han starka bildassociationer och ibland nästan abstrakta bilder som bidrar till utveckling av personkaraktärer i berättelsen. Ibland är Bradburys språk så pass invecklat att det mer låter som poesi än prosa, men han förlorar sig ändå inte i komplicerade beskrivningar utan lyckas fullfölja sina historier konstruktivt. Hans berättelser stannar kvar länge efter genomläsning.

Det är sällan jag hittar böcker som jag gör allt för att få ha i bokhyllan. Bradburys verk är tillhör de böckerna. Det är också hans böcker som ger mig inspiration att skriva själv. Denna samling är väl värd en femma. Läs den och njut!

Betyg 5

Oj, det måste vara trettiåtta år sen jag läste den. Var det inte den som fick sitt namn av att det är (i USA) i oktober som strandhotellen stängs och sommaren definitivt är över (septemberlandet skulle vi nog säga i södra Sverige). Jag minns inget av novellerna, annat än att de var bra.
Men oktoberlandet var varit ett ord som funnits i min själ ända sen jag läste boken. Det är ett så vackert och sorgset ord: nu kommer mörkret och stormarna och de färggranna lamporna på utserveringarna har tagits ner och fönstren har fått sina luckor på som skydd mot de annalkande stormarna.
Hittar jag boken på ett antikvariat, ska jag köpa den; om inte annat så för dess vackra titel.

Bradbury's tidiga novellsamlingar är fantastiska! Även om han förknippas med science fiction utspelar sig långt ifrån alla noveller i en framtid. Och - de som gör det ligger långt från traditionell SF, utan ligger mer på det psykologiska planet. Dessutom är språket (och översättningen) i den högre skolan. Notabelt är också att Bradbury's mor var från Sverige - måhända vemodet i hans berättelser kommer härifrån?

Betyg 5