När Miss Marple bjuds på en luxurös vistelse på ett av Londons elegantaste hotell anar hon föga vilken ondska hotellet rymmer. Miss Marple minns med välbehag de lyckliga ungdomsdagar som hon tillbringade på Bertrams och när hon anländer förvånar hon sig över att nästan inget förändrats, på flera decennier.
"Bertrams hotell" är ett nostalgiskt äventyr som kastar läsaren in i en svunnen värld. Bertrams hotell sprider en dubbeldos av hemtrevlighet och trygghetskänslan bara växer med Christies fantastiska miljöbeskrivningar av smördrypande muffins, sprakande brasor och hemvävd personal. Tyvärr räcker inte miljöbeskrivningarna till när intrigen är lika tam som en neddrogad pudel. Det osannolika slutet är som taget från en b-film och gör att hela boken känns meningslös. Sällan har jag blivit så besviken på en deckare, som jag blev när jag läste denna. En tvåa är egentligen ett för starkt betyg för denna mästrande deckarhistoria. Det enda som gör betyget, är Christies förmåga att locka in mig i en viktoriansk värld där man riktigt kan känna lukten kardemummaknyten och indiskt te. Men som sagt - det räcker inte.