Tidsresenären samlar sina lyssnare kring sig och börjar berätta vad han precis varit med om. Åhörarna förhåller sig i början tveksamma till historien, men låter sig (liksom läsaren) snart trollbindas av historien om människans undergång.
"Tidsmaskinen" är en klassiker, liksom "Dr Morous Island", "Världarnas krig". Det är ju ingen hemlighet att Wells var ytterst inspirerad av Jules Vernes litteratur och hans svulstiga utopier. Skillnaden är mörkret i Wells berättelser. Han berätta på ett komiskt sätt - men faktum kvarstår, hans berättelser är ofta mörka samhällskritiska pampletter som visar tveksamhet inför den skenande framtidstron och teknikens utvecklande. Jag upplever dock att författaren har humor och för fram den på ett torrt vis, som gör det lätt att missa det. Tidsmaskinen är satir om människans utveckling. Människan utvecklas i två riktningar, en arbetarklass och en övre klass, snart får det bildliga proportioner då arbetarklassen går under jorden och skapar en värld att leva i där samtidigt som de utnyttjar de vackra, sköra varelserna på jorden som från början var de som utnyttjade. Men Wells stannar inte där, han låter oss följa med på en resa fram till människosläktet är helt utrotat. Han gör det på ett intressant sätt som kopierats i mängder av fantasy böcker sedan dess.
Wells var orginalet, han är en av fantasyfäderna och den titeln gör att jag ser på hans böcker med lite överseende. Trots att de är märkta av åren och ibland har hiskeligt dålig språklig kvalité, så är de ändå klassiker! Just denna skulle jag omöjligtvis kunna ge mindre än en trea. Men den får heller inte mer, trots dess påverkan på annan litteratur....