På en öde landsväg blir ett antal människor tagna av polisen.
Eller kanske bör man säga, utvalda...Vid första anblick är det inget konstigt, men snart inser människorna att polisen inte är riktigt "riktig" och rädslan griper tag i dem.
Senare, när han för dem till den lilla gruvstaden Desperation kommer de förstå namnets djupa innebörd. En elvaårig pojke som har kontakt med Gud är den enda som har kraft nog att övervinna ondskan, ... men vad har pojken att förlora, och vem är egentligen Gud?
Desperation är en berättelse om kampen mot det onda och om vanvettighet. Den handlar om människor som mister allt, men ändå inte kan förmå sig att sluta leva. Det är en berättelse om Gud, förtröstan och grymhet.
I min mening har Stephen King äntligen utnyttjat sin känsla att skriva till något vettigt. I detta apokalyptiska drama, ifrågasätts inte bara vår tro på människan och ödet, utan även på Gud. Den Gud vi läser om i Gamla testamentet, och som idag används av kyrkan som en "snuttetrasa", synas i sömmarna och vecklas ut som en stor karta. Här tas även teodiceproblemet upp (hur Gud kan låta världen se ut som den gör om han är god), ....
även om King inte försöker ge något svar på frågan, lyckas han ändå närma sig Guds karaktär på ett mycket enkelt men äkta sätt.
En mycket bra bok med andra ord! En liten bonus är Cynthia från Rasande Rose som bara skymtade förbi i den boken, men som här har en av de starka karaktärerna.....