Hanteringen av odöda är en angelägen bok.Egentligen kunde jag aldrig se den som en skräckroman.Skräckpartierna blev aldrig riktigt otäcka(snarare lite förvirrade och överdrivna,som i en dålig zombiefilm men det är inget som gör boken i sig dålig),mest för att scenariot är så osannolikt,än mer osannolikt känns det på sätt och vis eftersom det handlar om modern Stockholmsmiljö och inte någon liten förfallen stad i amerikanska södern.
Det som istället mest berör är det oerhört sorgliga i vanligtvis rationella människor som vill tro att deras anhöriga kanske kan återuppstå från de döda,att man vet att det inte kan sluta lyckligt.Att man vet att de döda inte kommer uppstå,åtminstone inte till vad de en gång var.
Historien utspelar sig under några få dagar i augusti 2002,närheten i tid gör att många säkert minns ungefär vad de gjorde då,aktuella händelser och vardagliga platser nämns i texten vilket förstås gör närvarokänslan större.
En onaturlig,elektriskt laddad värme ligger som en filt över Stockholm,människor plågas av svår huvudvärk,råttor slåss på gatorna,hundar ylar och skäller utan någon egentlig anledning.En allmän känsla av domedag råder.
Stå-uppkomikern David Zetterberg,den gamle journalisten Gustav Mahler,hans dotter Anna och änkan Elvy är alla människor som nyss mist sina närmaste.
Gustav får ett samtal från en bekant på Danderyds sjukhus,det sägs att döda som avlidit inom de senaste månaderna vaknar till något slags liv igen på kyrkogårdar och bårhus.Men de är kusligt annorlunda.En maktlöshet och panik sprider sig,vad ska man härbärgera de döda,är de farliga,smittar de...
David,Gustav och Anna försöker i desperat hopp och saknad få sina döda tillbaka till livet igen.Den troende Elvy är mer skeptisk och tror snarare att yttersta domen är nära,sin döde make vill hon egentligen inte ha tillbaks efter de sista år hon skötte honom.Hennes mål blir snarare att rädda de levande från hotet som hon tror närmar sig.
Jag kan inte ge boken en femma,den är för spretig för det.Vissa partier är oerhört berörande,andra blir mest splatterhorror(och nej,jag tror inte en filmatisering skulle bli lyckad)som känns onödig i en bok som egentligen är något annat än en skräckroman.Hanteringen av odöda är däremot en lyckad filosofisk roman om saknad,sorg,accepterande,livsåskådning och död.Personbeskrivningarna är ibland lite platta,förenklade och schablonartade.Det är inte jättestörande,men det finns där.
Flora,Elvys självdestruktiva,rakbladsskärande,Marilyn Mansondyrkande dotterdotter är förmodligen författarens favorit-hon framställs sympatiskt som den filosofiska rebellen som inser det ingen annan inser.Att de döda inte kan återuppstå,utan att man måste låta dem lämna de skal som deras kroppar blivit.Just det blir lite störande,att hon är så övernaturligt klartänkt i en extrem situation,som hon vore en utvald och just för att hon är "utvald" måste få en slags utanförskapsstatus.Hon är en missförstådd antihjältinna som ges alla deathmetal/gothattribut författaren kan komma på(svarta naglar,ärrade armar,färgat hår,Marilyn Manson),vilket tillsist blir väldigt överdrivet.
Men det gör inte så mycket egentligen.Den har många andra kvaliteer som gör skräckaspekten och bristerna i karaktärsbeskrivningen rätt oviktiga.