I denna den tionde boken om det magiska landet Deverry får vi åter möta Salamander, Rhodrys halvbror som slagit sig på en karriär som magiker i ett rundresande sällskap av akrobater. Han är numera gift med sin Marka från Bardek, och de har flera barn. Tyvärr verkar det som om Salamander, eller Ebañy som han egentligen heter, håller på att mista förståndet. Evandar tittar till honom då och då, men kan inte riktigt bestämma sig för om han ska hjälpa honom, eller om han ens kan göra något för att hjälpa, och i så fall på vad sätt.
I Cerr Cawnen har Jahdos syster Niffa mist sin make, och hennes misstänksamhet mot Raena bara ökar. I drömmarna får hon kontakt med Dallandra, men Niffa är inte skolad i dweomer och har därför svårt att förstå Dallandras budskap.
Läsaren bjuds som vanligt på ett hopp bakåt i tiden, denna gång till kronprins Maryns hov, där vi får fortsätta att följa prinsen själv, hans hustru, trollkarlen Nevyn, silverdolken Branoic, barden Maddyn och alla de andra i alla förvecklingar och krumelurer som får betydelse för historien längre fram. Vi får bland annat veta hur rosenringen blir till, den ring som i ett senare liv Rhodry använder för att tämja draken.
Lika fascinerande som alltid är detta en berättelse som inte upphör att fängsla läsaren och sätta fart på fantasin. Det är välskrivet och alltigenom väl genomtänkta intriger, personerna är levande och mångsidigt beskrivna. Känslor styr och förnuftet kämpar, hat och kärlek blandas med ränkspel och kall beräkning. Personligen gläds jag åt att Nevyn är med i berättelsen igen. Rhodry må vara en viktig figur i sagans gång, men inte går han upp mot Nevyns kluriga briljans. Jag saknar Jill, men Dallandra axlar rollen som kvinnlig huvudperson lysande.
Kort sagt, ännu en del i sagan som helhjärtat rekommenderas till alla fantasyfans som gillar drakar, trollkarlar, prinsar och prinsessor, krigare, dvärgar och alver, och mycket mer magi!