13 åriga Eva-Lotta Lisander springer så fort benen bär henne. Bort från Prärien och barndomens glada och lyckliga lekar. Det ligger en död man i ett buskage vid Herrgården. Det är procentaren Gren som ligger där och Eva-Lotta är inte sen att inse vem mördaren är. Nej, faktum är att Eva-Lotta bara några minuter tidigare hälsade på honom och frågade honom vad klockan var. Det var förstås innan hon hittade kroppen. Nu springer hon för livet. I trygghet skakas den sömniga lilla småstaden av det hemska brottet. Lokaltidningen basunerar ut Eva-Lottas vittnesmål och applåderar den lillas mod. Inte för ett ögonblick tänker de på att en mördare kan mörda igen. Och denna mördare är rädd. Ingen människa är så farlig som när han är rädd...

Vi har mött Vita och röda rosen i två tidigare böcker. Detta är dock den bästa och trovärdigaste av dem. Mördaren beskrivs knivskarpt vilket gör att historien aldrig känns platt eller tråkig. "Mamma jag känner mig så gammal, nästan som femton", säger Eva-Lotta den dystra morgonen efter dådet på Prärien. Lindgren har lyckats fånga allvaret i historien som kontrasteras tydligt i den idylliska och sömniga småstaden. Kalle Blomkvists barnsliga detektivfantasier visar sig komma väl till pass och utnyttjade väl är de inte det minsta barnsliga längre. Denna utmärkta barnbok håller än idag och tål många omläsningar. Den får en fyra.

Betyg 4

Denna bok lyssnade jag till varje sommar när jag var yngre. Så spännande, så bra.
En av mina favoritböcker som barn. Har läst den som vuxen också och den håller än :)

Betyg 5

och med det superjobbiga rövarspråket

Betyg 2