Jag hade beställt Blindskär på biblioteket. När jag löste ut den blev jag mäkta förvånad över vad jag höll i min hand, en tunn bok med gulnade blad, där jag på första sidan kunde läsa:
”Blindskär
Af
Minna Canth
Öfversättning från finskan
Helsingfors 1888”
Det var en bok ur den svenska originalupplagan. Varje mening var full av gammaldags stavning och språk. Snart hade jag sjunkit in i ett annat århundrade.

Det som är bokens främsta kvalifikation är att Canth skrev om något hon kände väl till. Livet i en småstad i Storfurstendömet Finland i slutet av 1800-talet var hennes. Läsaren gör en tidsresa där allt verkar äkta, till skillnad från de 1800-tals skildringar som skrivs idag.

Det som förvånar och förskräcker mig är inställningen till barnen. Snarast irriterar barnen Alma och om familjen får besök eller något roligt händer stoppas de i säng oberende av vad klockan är. Tjänarinnorna tar hand om barnen och ser till att de är till sin fördel då föräldrarna tar sig tid att komma och titta på dem.

Jag imponerades av hur Canth lyckats få med tidstypiska och historiskt viktiga ämnen i sina konversationer. Aldrig tidigare har jag förstått fennomanernas kamp så bra som nu. Intressant är också att kvinnokämpen Canth gjort sin huvudperson Alma totalt ointesserad av politik och med åsikten att det är männen som skall styra världen ensamma.

Både miljön och tiden var helt nya för mig ur skönlitterär synvinkel. Det var väldigt skönt att inte behöva läsa ännu en berättelse som utspelar sig på medeltiden. Jag tycker väldigt mycket om böcker där huvudpersonerna är finländare. Handlingen berör mig mera då miljöerna, personligheterna och historien är bekanta.

Alla dessa detaljer förenade med ett vackert språk som passade ihop med handlingen gjorde att jag inte kunde låta bli att sträckläsa Blindskär. Fastän bokens handling inte var bra då den gavs ut och fotsättningsvis inte är det med sin snarast löjliga pekpinne om äktenskapsbrottets fasor har tiden gjort boken till en unik bild av en gången epok i Finlands historia.

Betyg 4