Eftersom jag älskade "Grabben i graven bredvid" dök jag snabbt på den här fortsättningen. Jag ska inte säga att jag blev besviken, men jag blev inte heller överförtjust.

Vi får möta Benny och Desiree igen och nu ska de bilda familj på Bennys gård. Desiree ligger inte på latsidan när det gäller barnafödandet, och mycket av komplikationerna mellan henne och Benny handlar om hur de ska få familjelivet att gå ihop. Som småbarnsförälder känner man garanterat igen sig. Jag som har stora barn kan inte riktigt ta till mig känslan, men jag skrattar gott åt de dråpliga situationer som uppstår och hur det i text beskrivs. Speciellt bonden Benny har många intressanta och roliga aspekter på hur ett familjeliv ska se ut. Kvinnan i köket med barnen och han i lagården.

Absolut läsvärd. Slutet var något abrupt, kanske det finns utrymme för en fortsättning om hur de har det på gamla dar...

Betyg 4

Köpte den här boken direkt den kom eftersom jag längtat efter en fortsättning på "Grabben...". Den gjorde mig definitivt inte besviken och jag sträckläste den. Den är inte lika rolig som "Grabben..." men helt klart läsvärd. Även i denna bok redovisas Bennys och Desirées tankar och syn på olika saker i varannat kapitel och att de får sitt förhållande att öht hålla är en gåta :-) Men det gör de och Desirée föder barn på löpande band samtidigt som hon leker bondmora och tar hand om gården, mjölkar kor, lagar mat och är bibliotekarie. Sista kapitlet är bäst!

Betyg 4

Familjegraven är forsättningen på Grabben i graven brevid. Nu ska bibliotekarien Desirée och bonden Benny få bran tillsammans, och Desirée ska flytta in på Bennys lantgård... Det blir nog en riktig familjegrav av det hela. Där skulle då inte jag vilja hamna (iaf inte om jag hade ett bättre alternativ), fastän dom kanske till slut är lyckliga på nåt plan och älskar varandra torts allting. Men hela boken får mej faktikst att känna mej stressad, så som dom springer omkring och drabbas av olycka efter olycka i både större och mindre skala.

Men visst är det roligt. Det skriker romantisk komedi liksom. Hur realistikt det är vet jag inte, men romantiska komedier är ju sällan realistiska, utan handlar om det osannolika och det intressanta. Och romantisk komedi ska ju föreställa min favorit filmgenre, fastän jag ibland nästan hatar dom. Så nog tycke jag väl om boken. Väldigt underhållande var den i alla fall.

Betyg 4

När vi lämnade Desirée och Benny i "Grabben i graven bredvid" hade de brutit upp sin passionerade och slitsamma historia. I ett sista försök att komma över varandra, eller hitta en väg tillbaka, beslutar de sig för att göra tre försök att få barn. Detta trots att Benny är tillsammans med sin kusin Anita sedan flera månader tillbaka. Där slutar boken och "Familjegraven" tar vid. Givetvis blir Desiree gravid och föder i rask följd tre ungar. Nya äventyr väntar kring hörnet och kärleken består, trots barnspyor, koskit och karriärsnoja. Eller gör den det?

För det mesta när man recenserar en bok kan man direkt känna, denna bok är bra, därför att jag tycker om den. Eller tvärtom. "Familjegraven" tillhör undantagen. Denna bok är bra, men jag tyckte inte om den. Mazetti skriver rappt och engagerande om ett till synes omöjligt förhållande. Desiree och Benny fortsätter sin tragikomiska bana mot helvetet i någon ny form, eller (om de har tur), graven. Hela boken är en enda sträcka av starka känslor, hopplös förtvivlan, optimistiska utopier (!) och annat smått och gott. Följ med Desiree till ladugården och mjölka kossor, med två snoriga ungar hängandes efter, ta en titt på Benny som hektisk försöker hinna ta hand om jordbruket men misslyckas för att han måste hälsa på sin son på sjukhuset (som han nästan kört ihjäl med en traktor). Uppenbart blir det lite för mycket av det goda, eller det goda förresten? Det onda? Från första sidan skriker hela mitt inre; "Gör slut, gör slut, gör slut - plåga inte varandra på det där sättet". Och det ska föreställa roligt...

Andra recensenter har använt ordval om "Familjegraven" som; "hjärtligt rolig". Som ni säkert märkt håller jag inte med. Jag kommer på mig själv att undra vart Mazettis humor tog vägen. För hennes första böcker var inte alls så här mörka. Tragedin fanns visst kring knuten, men också glimten av glädje. "Familjegraven" får en trea i betyg. Objektivt kan jag tillstå att den är skarpsynt skriven, smart och slagfärdig. Men jag föll inte (därav det låga/höga betyget)...

Betyg 3

en allvarligare bok än grabben i graven men humorn finns där, hon beskriver väl så att man kan känna igen sig själv i många situationer.
bra uppföljare som skall läsas. tyvärr inte lika bra som grabben i graven.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Familjegraven tar vid där Grabben i graven bredvid slutade.
Desirée flyttar ut till Rönngården. Hon mjölkar kor och föder barn på löpande band. Försöker få relationen med Benny att fungera. Ett försök att leva ett välfungerande familjeliv.

Själv vill jag ropa högt: ”Lägg ner! Sluta plåga varandra!”
Jag finner det otroligt uppstressande att följa alla deras konflikter i deras totalt ofungerande liv.
Upplägget av denna bok är lika som i dess föregångare och växelvis får man följa deras upplevelser och tankegångar. Lättläst med korta kapitel.
Men rolig… Nej, inte ett dugg.

Betyg 3

BOken är helt okej..

Betyg 3

Med humor och allvar skildras de svårigheter som det är för två människor med olika liv som ska försöka leva tillsammans. Detta för att deras gemensamma barn bara ska ha ett hem. Benny, mjölkbonden, är van vid kalvningar och det är med sådana ögon han ser mot den blivande förlossningen.
Men det blir fler barn och många problem för småbarnsföräldrarna. Kärleken som fanns sätts i gungning när Benny kör över ett av barnen.

En roman med de familjebekymmer som småbarnsföräldrar kan möta i vardagen. Det intressanta är att det skildras från olika håll.

Betyg 3