Helt fantastisk bok om en ganska så knepig ung kvinna. Dock kände jag igen mig på flera punkter och det var så befriande att någon satt ord på det. Jag tycker den är rätt hemsk; den kryper sig innanför skinnet och lämnar kvar en lite otäck känsla. Lättläst och tunn, tar kanske en timma.

Betyg 5

Huvudpersonen i denna i jag-form skrivna roman är en tjugotvåårig kvinna.
Hon är anställd som biträde i sin mosters presentaffär "Små skära saker" och jobbar några timmar på helgerna som hemtjänstassistent. Varje kapitel innehåller ett enkelt, vardagligt ämne - en aspekt av hennes liv - som hon i monologform resonerar kring.

Gemensam grundton i dessa betraktelser är huvudpersonens känsla av bristande samhörighet med livet, d.v.s. med livet i vårt kultursamhälle. Förutom några korta ögonblick av oförklarlig lycka saknar tillvaron mening för henne.

Genom att, som ett tankeexperiment, ta ett steg tillbaka och låtsas att livet är en film som hon har en roll i som presentaffärsbiträde, blir livet en aning intressantare. Men ändå känner hon ingen riktig delaktighet och samhörighet: hon kan inte förstå att hon är filmens huvudperson och att det är hon som åldras och ska dö och att "tiden som går är hon", liksom alla förspillda dagarna. Hon träffar andra människor, går på fester och konserter men ändå känns det som om alltsammans är "fusk" .

Hon har en pojkvän - Stefan - men vet inte riktigt varför just han är hennes pojkvän. De har en rutinartad relation. Stefan söker trygghet genom kontroll. Han har ett pedantiskt inrett hem - ”en monter” - och genom att erbjuda ingenting mer än ett s.k. fritt förhållande kan han själv reglera omfattningen av sina skyldigheter.

Hennes mor söker undfly åldrandet och livets naturliga gång med hjälp av kosmetika, frisk beslutsamhet och genom att ingå regressiva relationer med män som alla påminner om dotterns far och om en tidigare fas i livet.

Paret Pia och David som väntar sitt första barn och som inbjuder henne till sina föräldrars sommarställe är för huvudpersonen den stereotypa och något naiva sinnebilden av ett ungt och lyckligt par.

Livet är för henne ett främmande land bebott av delvis främmande människor.
Hon är inte helt förankrad i tillvaron och hennes därmed sammanhängande otrygghet och osäkerhet yttrar sig i form av en personlig överkänslighet för tabloidrubrikernas och skvallerpressens skönhetsnormer - d.v.s. i form av en fixering vid utseende.

En dag läser hon en artikel om en åttaårig förvildad flicka - Kamala - som hittats i en varghonas håla i Indien på 20-talet. Kamala hade växt upp opåverkad av mänskliga normer; hon är ett barn av den äkta, oförfalskade naturen. Hon identifierar sig med Kamala och liknar Kamalas kärlek vid en djup svart brunn som leder ner till mitten av jorden. Ingen människa vill falla ner i den brunnen, tänker hon, och hon föreställer sig att detta är skälet att ingen människa kan älska henne.

Varje morgon går hon till sitt jobb i ett par högklackade skor och väntar på HONOM. Hon tittar ut genom skyltfönstret så ofta hon kan och hoppas att HAN ska hämta henne. HAN kan komma om någon sekund eller i en avlägsen framtid och HAN kommer från ett LIV som ligger bortom det av mänskliga konventioner, normer och värderingar bestående artificiella projekt som vi kallar livet.

En kortroman om en fascinerande ung kvinnlig drömmares liv.
Den är välskriven och ganska engagerande, men jag skulle ha föredragit om den varit längre. När jag väl kom in i berättelsen, så var den med ens slut.
Godkänd, men inte mer!
Slutbetyg, en 3:a!

Betyg 3