Hans Alfredson är en älskad svensk författarprofil som ligger bakom succeböcker såsom "En ond man", "Attetatet i Pålsjö", "Lagens långa näsa" och många fler. Typiskt för författaren är hans mångsidighet inom en mängd olika områden. Författaren har agerat på scen, regisserat, skrivit manus och mycket annat.
I denna novellsamling hittar vi två större delar. Här är en samling av smått humoristiska berättelser (ofta återberättade som dialoger utifrån olika människors perspektiv), men här finns också en längre deckarhistoria med sektretisk förankring.
Enligt min mening är denna samling splittrad och ganska meningslös. Språket känns ofta banalt och intetsägande. Jag hade kankse haft överseende med nämnda saker om inte historierna hade varit så lama. Ofta har de en färgstark kärna men författaren lyckas sällan (om aldrig) ge historierna liv. Denna bok är ganska futtig, en kråka i marginalen och kännetecknar inte den konstnär som jag tidigare ansett Alfredson vara. "Avbrott" får en tvåa.