Gail är en något homofobisk hemmafru som bor tillsammans med sin make Jack och döttrarna Jennifer 16 och Cindy 6. Hon lever ett inrutat och i mina ögon ganska tråkigt liv som följer samma mönster varje dag.
Men hennes perfekta värld slås i spillror den dagen hennes yngsta dotter Cindy bli våldtagen och mördad på väg hem från skolan. Gail ger poliserna 60 dagar att ta fast mördaren, och när de inte lyckas på den korta tiden börjar hon själv bli besatt av tanken på rättvisa och ger sig själv ut i sökandet efter den skyldige. Under tiden börjar hon försumma både sin make och sin tonårsdotter.
För det första gillar jag inte Gail. Jag är glad att hon inte är min mamma, och att jag hur som helst slipper ha henne i min närhet eftersom hon är så fördomsfull. När hon tänker på bögar frågar hon sig själv om de inte är rädda för att få aids, som att det är en sjukdom som vore omöjlig för henne att få.
Boken började väldigt segt. Jag tyckte att det nästan inte hände någonting, och jag gillade heller inte Joys språk, tyckte emellanåt att det var helt kasst skrivet vilket förvånade mig eftersom jag läst och gillat andra av hennes böcker.
Men efter ungefär hundra sidor började det hända lite, och bokens betyg höjdes i poäng och när den äntligen var utläst så kändes den som en klar trea. En duglig bok helt enkelt. Skulle dock inte vilja läsa om den som det känns i nuläget.