När vi lämnade de olycksaliga syskonen sist hade de mist sin sympatiske förmyndare Monty Montgomery. Greve Olav mördade honom och grep sig därefter an utmaningen att återfå förmyndarskapet om barnen. Lyckligtvis blev han genomskådad och barnen hamnar denna gång hos sin faster Josephine (som liksom de andra förmyndarna inte verkar vara släkt med barnen). Josephine bor i ett osevanligt rangligt hus högt ovanför Den sorgsna sjön. Hon lider av irrationell skräck till precis allting. Greve Olav lyckas nästla sig in i Josephines hjärta genom deras "gemensamma" intresse till grammatiken. Barnen står än en gång inför oförstående människor som vägrar tro sina egna ögon....
Detta är tredje delen i serien om syskonen som redan från första sidan kändes lam och överarbetad. Kvaliteén har inte ändrats från den första boken, vilket betyder, om man är positiv att böckerna håller en ganska medelmåttig klass. Men om man ska vara lite tråkig och pessimistisk blir den långa serien ganska meningslös med sina melankoliska upprepningar. Visserligen gillar jag den gotiska stilen i dessa historier, men annars har de väl inte särskilt mycket att ge. Man kan faktiskt lika gärna se filmen istället för att läsa böckerna! (Sa jag det där?!!! :)