Huvudpersonen i ”Tjänstekvinnans son” Johan antas vara Strindbergs alter ego. Mycket tyder på att boken till viss del är självbiografisk. Johan som i början av boken är tio år är väluppfostrad och vill göra rätt för sig men får ändå bestraffningar för sådant som han inte har gjort. Det första exemplet är när fadern anklagar Johan för att ha druckit ur faderns vinbutelj. Johan förnekade detta och fick stryk av fadern ända tills han erkände. Efter detta utvecklade Johan en offermoral som gick ut på att göra så stora offer som möjligt. Lidandet var något eftersträvansvärt och stora offer såsom att låta sina syskon få allt av de gåvor som fadern gav barnen var något som gjorde Johan stolt över sig själv.

Med tiden gjorde han bekantskap med en medelålders kvinna som var djupt religiös och som ingick ett helt och hållet asexuellt förhållande med Johan. I diskussioner och i brevväxlingar sporrade de varandra att göra offer och att inte kräva alltför mycket av livet. Johan kom dock i kontakt med andra impulser och blev mer frihetlig. Man skulle följa sitt samvete och behövde inte gå till kyrkan varje söndag. Plikter överhuvudtaget var inte nödvändigt utan det var känslan som räknades. Trots detta hade Johan också en fallenhet för vetenskapen.

Johan kom dock att bryta både med den medelålders kvinnan och mannen som gav Johan den senare impulsen genom att dra allting till sin spets. Sökandet beror mycket på den otrygghet Johan känner. Hans föräldrar är ganska känslokalla och Johan känner först sympati med modern men förstår sedan att fadern också gjorde uppoffringar för familjen. Fadern hade dock svårt att visa sina känslor och Johan kände en stark oro och ångest samt en känsla av rotlöshet.

Hela boken domineras av Johans sökande efter mening i tillvaron. Underrubriken är också ”En själs utvecklingshistoria 1849-1867”.

Strindberg, August: Tjänstekvinnans son, Albert Bonniers förlag, 1928

Betyg 3

Tjänstekvinnans son

Författare : August Strindberg
Utgiven år : 1886
Bokförlag som gav ut den : Bonniers förlag, 1928

Boken Tjänstekvinnans son är en slags självbiografi, ur ett ett lite annorlunda perspektiv.Boken utspelar sig mellan åren 1849-1867,
huvudpersonen är Johan.Altså Johan är huvudpersonen som i själva verket är August själv men jag tror att han valde att skriva om hahn själv som en annan person för att få det lite mindre personligt, vilket ofta funkar.Men man förstår att den handlar om honom för den är skriven på ett väldigt ärligt sätt.

Johan är en duktig, väluppfostrad tio årig pojke, som inte vill annat än att göra saker rätt.Han var en ärlig person, som gjorde många bra saker
trots det var det alltid han som blev slagen tills han erkände saker som han inte hade något med att göra, han blev offret för vad andra hade gjort.
Och Johan som var så väluppfostrad gjorde inte annat än att ta smällarna, fast ibland försökte han såklart att säga ifrån och förneka saker,
men även då trodde hans pappa inte honom.Och därför levde han som ett offer, eftersom inte ens hans egen pappa trodde på honom.
Detta ledde till något slags sökande, ett sökande efter något som han i början inte visste vad det var.Men senare framstod det, Gudstro och
även tron på sig själv.
Genom sökandet träffade han en medelålders kvinna som han fick en bra kontakt med, inte ett som ett vanligt förrhållande men bra kontakt på andra sätt.Så de blev vänner och börjaade stötta varandra och andra saker.Liksom som om vad du gör inte har lika mycket bestydelse för vad du tänker och känner. Så han blev mera frilysten eller liksom mer som han ville vara.Men som allt annat i livet så tappade ju även han och kvinnan kontakten med varandra.
Men jag tror att det var en bra upplevelse för honom att träffa henne, för som jag förstod boken verkar det som han började inse vad hela sitt sökande gick ut på.Att finna trygghet och värme, för hans föräldrar var ju inte de mest ömsinta och varma personerna jag hört om. De var ju rätt kalla.Speciellt pappan, de hade aldrig riktigt haft en bra kontakt med varandra och det kan ha lätt till Johan sökande genom livet, att han alltid har känt sig oroad och utan en fast plats att stanna på.

Så i stora drag så stämmer underrubriken i boken "En själs utvecklingvandring" , som en vandring genom tankar och känslor för att finna det som känns bra och har en betydelse.
Handlingen i boken kan känns rätt seg eftersom de saker som hände honom inte hänt mig, och att jag inte riktigt kan känna igen mig i sakerna han berättar om.Men jag tycker att den liknar dagens självbiografier väldigt mycket, allt med förstörda relationer till varandra, sökandet efter det rätta och känslan av ensamhet.
Boken är svår att läsa, eftersom han skriver på ett så konstigt sätt jämfört med vad man är vann vid. Men jag tycker den endå avr okej attt läsa, just på grund av att det finns likheter med dagens självbiografer.Kanske inte riktigt en bok man väljer på fritiden, men man förstår mer varför han blev till den han blev.Fast jag menar inte att han blev en jättebra männsika.

Betyg 3

brabra!

Betyg 5

han heter August Johan Strindberg :P
Så han skriver om sig själv.
Tycker om hur han reflekterar över allt så objektivt, härlig kille

Betyg 3

Tjänstekvinnans son, En själs utvecklingshistoria (1849-1867) August Strindberg. Utgiven 1886.
Det handlar om gossen Johans sökande i livets krumbukter och gossen får man väl förmoda är herr Strindberg själv, även om meningarna om det är delade. Men man kan väl förmoda att det är en roman med vissa självbiografiska inslag. När vi lämnar gossen är han på väg att bli man.
Johan föds i början av vigseltiden mitt i en konkurs och i ett skövlat hem. Det finns tre bröder födda före äktenskapet, äktenskapet som är ett steg nedåt för fadern, men uppåt för modern och därför är de fiender med faderns bror. Gossen Johan är ett känsligt barn med oro över att göra fel, han är rädd för det mesta och vill vara till lags. Men när han ändå inte blir behandlad därefter så tar han till slut på sig offerrollen. Modern är mjuk, så uppfostran av barnen lämnar hon över till pigorna och fadern får den otacksamma rollen som bestraffare. Han är ofta trött och visar sig endast vid måltiderna, en gång när Johan besökte sin far på dennes arbete så kände han inte igen honom för han var glad.
Det handlar mycket om att hitta sin roll i livet, först i familjen, sedan i skolan, i religionen och i klassamhället. Hans problem är att han inte känner sig riktigt hemma varken hos överklassen eller underklassen och det kom att hålla i sig. ”Johan var bliven aristokrat utan att upphöra att sympatisera med underklassen.” Familjen gjorde många flyttar under hans unga levnadsår och kanske hjälpte det till att skapa hans rotlöshet och oro. Det är svårt att tro att det inte i mångt och mycket handlar om August själv och hans familj när så mycket stämmer in.
Om vi leker med tanken att det handlar om herr Strindbergs uppväxt, då kan man fundera om det var uppväxtförhållandena som påverkade honom till att bli den fritänkare han blev. Eller var han redan det som liten och det var därför han inte kunde anpassa sig till familjens och skolans uppfostran som han för övrigt kallade ”dressyr”
Som alltid när man läser Strindberg så finns det så många citat att förundras över, de är träffsäkert knivskarpa och inte att förglömma all humor mitt i alltihop. Det är ingen bladvändare man ger sig in i, så det bästa är att ge sig tid för eftertanke. Jag blir förlorad i hans språk som är så, vackert och skarpsynt och rikt på kloka och tankeväckande ord.
Johan vill finna sitt jag och uttrycker ”När var man sann? Och när var man falsk? Var finns jaget som skulle vara karaktären”. Känner vi inte alla igen det att hitta sig själv, att tycka om sig själv och då allra helst i tonåren som är ett sökandes tid efter sin person. Det kan ta ett helt liv att hitta sig själv, så dessa våndor kan man känna igen sig i. så att det är ”en själs utvecklingshistoria” stämmer bra.
Det finns så många tankefrön i Strindbergs berättande och jag måste ta med ett exempel.”Hjärnan är en underlig ting, som går sina egna vägar och människorna äro nog lika även i det dubbelliv de föra; det som syns, det som talas och det som tänkes tyst”.
Min utgåva utgiven av Albert Bonniers Förlag AB 1957.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

boken va bra.

Betyg 1

Mitt exemplar av Tjänstekvinnans son ingår i något som Albert Bonniers Förlag kallar August Strindbergs mästerverk i urval. Bland de romaner som finns i dessa böcker återfinner vi Röda rummet, Det nya riket, Hemsöborna, Fröken Julie och ett antal andra.

Jag misstänker att Tjänstekvinnans son som jag just läst bara är första delen av ett större verk, för när Modernista gav ut den 2020 hade den 591 sidor, och mitt exemplar har bara 175 sidor. Konstigt i så fall att Bonniers inte tagit med allt.

Men om jag ska säga något om den bok jag läst, så är det att den är alldeles förfärligt tråkig. Det känns som att Johan med sina grubblerier krånglar till allting för sig. Detta gör att han ständigt blir undanskuffad. Jag skulle vilja ta tag i honom och ruska om honom och säga åt honom att skärpa sig. Tyvärr är det ingen i boken som gör det.

Det tog lång tid för mig att läsa boken, trots att den var tunn. Detta beroende på att jag somnade hela tiden. Så för den som har sömnproblem kan jag rekommendera denna bok.

Betyg 1