Jag var nära på att först ge upp då jag upplevde den som extremt seg och ganska ointressant i början, men efter halva boken vänder den och blir väldigt händelserik och spännande. Den där psykologiska spänningen som jag tycker så mycket om. Karaktärerna känns trovärdiga och jag kan inte låta bli att känna sympati, även för de "dåliga" karaktärerna i boken, Irma, Andreas och Zipp. På slutet kunde jag inte annat än att sträckläsa för att få reda på hur alltsamman skulle sluta. Utav de Konrad Sejer-deckare jag läst av Karin Fossum så är det här absolut en av de allra bästa. Den bästa enligt mig efter Evas öga.
Slutbetyg, en stark 4:a! Kan varmt rekommenderas!