Berättelsen om den mördade dörrvakten på ett stort hotell i Reykjavik är lågmält och finstämt berättat. Man följer Erlendurs efterforskningar med nyfikenhet, man vill veta mer om vem den mystiske hotellanställde egentligen var. Det är en tragisk bakgrund som målas upp, och stämningen är mörk och ganska dyster hela vägen igenom boken. Även Erlendurs privatliv bidrar till den dystra stämningen.
Jag föredrog Kvinna i grönt, den tilltalade mig mer. Den här boken är mörk och dyster, och även om beskrivningen av hotellmiljön fick mig att le igenkännande ibland, så lämnade historien i sig självt inget större intryck. Spänningen byggs inte upp på samma sätt, man följer berättelsen med en mild nyfikenhet, men inte mycket mer. Den funkar som en stunds underhållning, men fastnar inte i minnet någon längre stund. Däremot är språket lysande, lugnt och sansat och vardagsnära.