Kan inte minnas att Emil var någon större favorit i min barndom. När jag nu läser om honom i vuxen ålder tar jag honom däremot genast till mitt hjärta. Denna linblonda, blåögda rackarunge till pojke, så totalt missuppfattad av sin omgivning, väcker många känslor inom mig. Emil är ingen elak liten pojk. Han bara sprudlar av liv och energi, fylld av idéer som inte alltid uppskattas i vuxenvärlden. Han vill ingen illa, har ett stort hjärta men ändå går det mesta på tok.
I denna bok stoppar han, bla, huvet i soppskålen och hissar upp lillasyster Ida i flaggstången.
5-åringens kommentar: Ganska bra