Märklig historia. En pojke/ ung man/ vaknar upp och är ensam i världen. Av någon anledning (som vi absolut inte får reda på något som helst om) har alla försvunnit. Alla människor. Djuren finns kvar. Och elström. Och rinnande vatten.

Så på sätt och vis blir det en ganska drömsk skildring.

I en serie tillbakablickar får vi höra vad som hände innan, men det har inte att göra med allas försvinnande som i en "vanlig" science fiction roman t ex.
Inte alls. Dag efter dag skildras med mer eller mindre meningslös förstörelse som påtagligt inslag. Pojkens försvunna kamrater får vi träffa men inte lära känna på djupet.

Annorlunda bok. Någon recension (har för mig att det var DN) skrev att det var ett "förnyande av socialrealismen".
Hmm. Kanske det. Oftast kändes det som prosalyrik nästan helt utan handling.

Ett par gånger tyckte jag formuleringar blev kusligt skarpa, fast tyvärr var det oftast så äckligt och ensamt (djur dör, det är blod och soprum och realism högt och lågt... alltsammans säkert oerhört angeläget, men också ganska äckligt.).
Nåväl. Jag kräver verkligen inte feelgood av varje bok jag läser... hmm. Inte dåligt, men inte fantastiskt heller.

En slags tomhet dröjer sig kvar. Ibland är en tomhet också något.

Betyg 3

Det är en fascinerande tanke, att en dag vakna upp och vara alldeles ensam i världen. Men tyvärr tycker jag inte att den förvaltas särskilt väl i den här boken. Huvudpersonen bara driver omkring i den trista Rosengårdsinspirerade förorten och det blir inte så mycket mer.

Detta sker då omväxlande med tillbakablickarna på den (om möjligt) ännu tristare tillvaron innan alla försvann. Här skildras mer eller mindre psykiskt sjuka föräldrar och diverse osympatiska förortsligister i en hopplös tillvaro full av meningslöshet.

Visst kan Tichy skriva, men han lyckas inte tala till mig. Måhända är det bra att någon kan skildra meningslösheten, men den här boken gör mig mest irriterad över att människor kan leva sådana liv utan att anstränga sig för att ta sig ur tristessen.

Betyg 1

När huvudpersonen vaknar har en apokalyps inträffat - eller har han bara blivit galen? Svårt att veta. Trots en intelligent och spännande uppbyggnad blir romanen till slut lika svår att förstå som omslaget är att läsa. Och detta trots att huvudpersonen har det franska "fin" inristat i pannan.

Betyg 4