Arkeologen Louise Cantor är i Argolis. Utgrävningen närmar sig sitt slut och Louise åker därför till Stockholm för att överraska sin son Henrik. Hon hittar Henrik död i sin lägenhet. Polisen hävdar att han tagit sitt liv, men Louise tvivlar. Tvivlet får henne att söka sanningen, men hennes sons död öppnar också dörrar som är omöjliga att stänga. Snart inser Louise att också hon är i fara....

"Kennedys hjärna" låter oss slippa kommisarie Wallander. Den liknar på så sätt, "Danslärarens återkomst". Men "Kennedys hjärna" är en konspirationsliknande historia som förenar världens stora lögner.
Betoningen ligger på Afrika, aids och läkemedel. Det här är absolut en av Mankells bästa berättelser. Den är en bra kombination av spänning, samhällskritik och psykologi.

Men jag kan inte undgå att bli en smula trött på konspirationsteorierna. Det känns som vi bombarderats med sådana sedan WTC attacken, Michael Moores böcker, samt Da Vinci koden. Jag tycker det är tröttsamt!

En annan ytterlighet jag stör mig mycket på är Mankells anspråk på att vara Afrikas stora talesman. Hur man än vänder och vrider på det - är Mankell en vit man som försöker beskriva en verklighet som inte är hans. I denna bok kommer Afrikas svarta öde i skymundan för en populistisk deckarhistoria som påminner, inte så lite, om deckarhistorierna från Ystad. Det känns som om Mankell delvis underminerar det verkliga problemet.

Frågan är vad Mankell egentligen vill med denna bok. Om han skrivit den för att uppmärksamma sin läsarkrets om aids och utnyttjandet av den afrikanska kontinenten tycker jag att han slår an fel sträng när han skriver en konspirationshistoria. För jag känner aldrig att boken manar till förändring. Snarare betonar boken hur karaktärerna i boken vill förändra orättvisorna. Det finns dock inget rum för läsaren att börja fundera hur hon/han kan hjälpa till. Det hade varit bra om författaren hade undersökt de läkemedelsföretag som faktiskt finns idag och kanske rekommenderat ett ställe att skicka in pengar till. Som det är nu är aidshistorien en bieffekt till deckaren.

Men okej - om Mankell nu bara hade anspråk att skriva en bra deckare så har han lyckats i övermått. "Kennedys hjärna" är en av de absolut bästa böcker författaren skrivit. Därför ger jag den en trea trots kritiken.

Betyg 3

Mankell är vårt superproffs på deckarområdet. Allt han rör vid blir till guld. Kennedys hjärta är inget undantag. Men ett underbart språk och en spännande historia tar han grepp på AIDS problematiken. Varje Mankellsida är en njutning.

Betyg 5

Henning Mankell börjar bli minst lika stor som Astrid Lindgren i världen. Inte minst i tyskspråkiga länder är hans popularitet enorm. Därför började jag läsa denna bok med höga förväntningar. Men de infriades inte riktigt. Visst, boken är hyfsat spännande och konspirationsteorierna kanske inte alltför osannolika.

Henning Mankell syftar till att fästa läsarnas uppmärksamhet på Afrikas problem, och väcka medvetande om "den vite mannens skuld". Och det är väl ett gott syfte. Men i sin indignation över likgiltigheten över att miljoner afrikaner dör i AIDS tappar han trovärdighet i intrigen. När resandet kring jorden tenderar att bli oändligt händer det rena under i Sydney där en svensk talar i mobiltelefon vid grannbordet. Men visst, ett sådant sammanträffande är givetvis möjligt. Vad som är ännu mindre trovärdigt är dock att Louise, som inte vet speciellt mycket om sin vuxne son och hur han utvecklats fortfarande kan dra så tvärsäkra slutsatser av användandet av pyjamas respektive ett visst ordval i ett mejl. Hennes kunskaper om hans liv visar sig ju vara ytterst begränsade, men ändå drar hon långtgående slutsatser baserade på dessa saker.

Det här är definitivt inte någon av Mankells bästa böcker, även om den visst är läsvärd. Och Henning Mankells språk är som vanligt platt och ointressant. Vill man läsa bra svenska deckare är Nesser och Arne Dahl betydligt större läsupplevelser!

Betyg 3

Tyvärr, det började bra men sen blev det bara värre och värre...

Betyg 2

Afrikas situation i allmänhet och situationen i Mocambique i synnerhet samt människornas förtvivlan över hiv-epidemin skildras trovärdigt och chockerande. Även huvudpersonens inre oduglighet skildras intill bristgränsen. Men det är nog allt som bör uppskattas när det gäller den här boken. Ingenting är däremot kvar av Mankells skarpsinne och hans förtjusthet i logiska slutsatser.

Förvisso får man inte förvänta sig en fullmogen kriminalutredare inom en kvinnlig arkeolog i problematiskt ålder (detta fel har begåtts många gånger av deckarkungen Dick Francis). Ändå gjör det onödigt ont att få stå inför beviset på skurkens skuld, om huvudpersonen själv fattar ingenting. Det blir bara värre av att Mankell hånfullt leker med läsarens förväntningar när han låtsas Louise Cantor förstå, även om hon faktiskt förstår inte ens hälften. Så irrar Louise vilt omkring och träffar många människor som förtvivlat litar på henne. De blir dödade utan att Louise kommer närmare en lösning. Det verkar inte alls tynga på henne. Bara hennes vittring av fara för det egna livet är nog beundransvärt, samtidigt som denna kunskap verkar otrovärdigt, utgående ifrån hennes oduglighet att begripa enklaste sammanhang.

Det värsta med boken är dock att berättelsen upphör untan lösning. Louise reser till Afrika och flyr till Sverige två gånger i rad. Då slutar historien. Vi får nöja oss med det djärva beslutet att hon ska komma tillbaka till Afrika en någon gång och sedan reda ut alltihop. Varför läsaren inte får vara med förblir oklart. Varför får läsaren inte veta om alla dessa dödsoffren varit förgäves? Om förlaget själv berättar om "tät mystik" så får man väl förvanta sig en lösning av allt detta. Man kan inte undvika intrycket att Mankell tröttnat på den egna berättelsen. Litterär frihet eller ej – sådant går inte ihop med att man samtidigt annonserar det hela som ”Henning Mankells nya thriller”.

Betyg 2

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

En av Mankells bästa. Det är inte en deckare, det är spänningsroman. Det är spännande att följa mammans sökande, varför hennes som är död. Hon tror inte att han tog livet av sig och det tror inte jag som läsare heller. Det gör inget att boken tar slut med en del obesvarade frågor, det är ju så i verkligheten, svar på alla frågor får man inte alltid.

Betyg 4

Nu vet jag att jag drar ner medelbetyget rejält.
Det här är nog bland det sämsta jag läst.
Mankell har gjort något som jag hoppas att han inte upprepar.

Betyg 1

Mankell kan skriva - på nåt sätt får man genast en känsla av kvalitet när man börjar läsa. Och hela första halvan av boken kände jag "det här kan bli bra, det här kan bli bra". Sen tar konspirationsteorierna över och blir alldeles för mycket för min smak. Skönt med variantion på medelålders-manlig-polis (Wallander, jag älskar dig, men man tröttnar ju även på folk man gillar!), men nej.... En traditionell deckare är att föredra före något som bara blir paranoia.

Betyg 3

Man kan väl säga att Mankell håller en hög "lägsta nivå" med den här boken.Historien i sig är inte alls dålig,tidvis spännande och intressant,tidvis dock litet tomgång.Boken når inte upp till standarden i tidigare Wallanderböcker som varit helt i sin egen klass.
En stark trea blir det.

Betyg 3

jag har läst alla wallanderböckerna av mankell och några få av de andra. jag är en stor fan av honom och jag blev glatt överraskad över denna. läste just den orolige mannen och den var en riktig besvikelse...

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Mankell skriver alltid läsvärda böcker, tycker jag. Den här var väl inte den bästa jag läst men för den skull var den inte dålig. Rätt spännande och själva storyn var bra. Att göra en handling med aids och dess spridning är alltid angeläget och att det finns mycket fuffens vad gäller utprovning av mediciner tror jag inte är bara en "saga". Mycket tänkvärt i denna bok.
Väl värd att läsa.

Betyg 4

Den här boken gick inte att sluta att läsa. Jag läste den på bussen, på busshållplatsen, i sängen, till frukosten.
Mankell skildrar en fruktansvärd verklighet i södra Afrika. Boken handlar om HIV. Varför började Hiv, varför satsar man inte mer pengar, vem tjänar på HIV? Tankarna Mankel för fram är groteska, men troligtvis mycket sanna. Människan är det största odjuret på jorden. Boken är dessutom väldigt spännande!!!

Betyg 5

För mina tankar till en ofullständig version av "Mörkrets hjärta". En maktfullkomlig man i mörkaste Afrika skapar egen moral och egna lagar - vår huvud person försöker leta sig fram till händelsernas centrum. Och i likhet med Mörkrets hjärta bygger Kennedys hjärna på en bra idé men är mördade tråkig. Huvudpersonen hittar sin son död i hans lägenhet och blir övertygad om att det är mord. Sedan reser hon världen runt och pratar med olika personer som på kryptiska sätt berättar alldeles för lite - antingen av obegriplig orsak, av rädsla eller för att deras huvud precis blivit avhugget eller skjutet i bitar. Där i mellan sitter huvudpersonen på flygplatser och väntar på att resa vidare någon annan stans eller så ligger hon på ett hotellrum och mår pest och pina. I bakgrunden ligger författarens ambition att berätta för oss att det finns mäktiga och mörka krafter som konspirerar för att skaffa sig mer makt och mer pengar. Och detta gestaltas av mystiken kring hur Kennedys hjärna och några obduktionsfotografier försvann kort efter mordet på presidenten. (Samma sorts mörka krafter - tag er i akt! De verkar än!) Tre år efter skrev Mankell "Kinesen" som strukturellt liknar Kennedys hjärna på många sätt. Här hittar vi också en kvinnlig huvudperson som reser runt för att uppdaga en världsomspännande konspiration - och med mörka krafter som bakfond. Men i den boken tycker jag Mankell lyckats med det han så fatalt misslyckades med i Kennedys hjärna.

Helena Bergström läser in boken är överlag mycket bra. Dock har hon ett sätt att leverera många repliker som om personen vill säga det med ett tvivlande skratt. Ofta när jag läser in helt andra känslor i det som sägs. Det irriterade mig mycket och jag tar åter upp inläsarens ansvar att göra en neutral inläsning och överlämna tolkandet åt läsaren.

Betyg 2

Nej. Det känns som Mankell har varit tvungen att skriva det här av någon anledning. Den är fullständigt orimlig och orealistisk. Kan man skriva ett mästerverk som Danslärarens återkomst borde man nästa skämmas för den här.

Betyg 1