sträckläste denna bok, totalt indragen i historian och Pohls speciella berättarteknik. Förstår inte alls kritiken att Pohl borde vara objektiv - det är ju en roman! Man måste göra skillnad på en biografi och en roman som bygger på en sann historia. Pohls uppgift är inte att vara journalist eller vetenskapsman , han är författare och tolkar en historia han fått ta del av. Boken återfinns under Hc på biblioteket, vill du ha en klassisk "sann" historia så kolla under Lz. Kan inte låta bli att tänka på Liza Marklund och "Gömda". Det är en intressant diskussion, och frågan om vad en "sann bok" är förtjänar att diskuteras, men jag måste säga att i detta fall tycker jag det är glasklart att Pohl inte är intresserad av en objektiv granskning utan vill göra en personlig skildring som just i kraft av att den är så personlig blir stark och slående. Objektivitet kräver distans - och med distans fjärmar du dig från det du ska berätta och du tappar närheten. Båda sätten är viktiga men man måste skilja dem åt. Sekten är ingen faktabok, det är en roman och en mycket, mycket bra sådan.