En tidig roman av Marie Hermansson. Och kanske också en av hennes mest okända böcker?
En drömsk vuxensaga skulle jag vilja kalla den här romanen för.
Robert har en mördande tandvärk och sitter i väntrummet hos tandläkaren. Och det är då han för första gången får träffa Elisabeth, flickan med de största fötter han någonsin sett. Helt besatt av denna okända flicka, glömmer Robert bort sin tandvärk och likt en förövare följer han efter Elisabeth genom stan, på bussen och ut till den villaförort utanför Göteborg där hon bor tillsammans med sin mycket udda familj bestående av fadern tillika jätten Theodor, faster Lilly och hennes astrologibesatta tvillingsyster, den rullstolsburna Gertrud.
Jag tycker att det här är en ganska bra samtidsroman, men som ändå saknar "det lilla extra" för att riktigt tilltala mig. Slutet kändes dessutom väldigt anonymt. Helt klart godkänd och välskriven, men inte hennes bästa roman.
Slutbetyg, en 3:a!