En fantastisk roman! Vonnegut skriver om bombningarna i Dresden under andra världskriget men boken är så mycket mer. Den är lite knäpp och hoppar fram och tillbaka och kan vara knepig att hänga med i.
En riktigt anti-krigs roman.

Betyg 5

Jamen Guuud vilken bra bok!
Sagolika besrivningar av folk och händelser och en fantastiks tankeställare!

Betyg 5

Kurt Vonnegut är en stor berättare, och det här är en av hans starkaste böcker. Enda anledningen att jag inte ger den en omedelbar femma är att jag vill understryka hur mycket bättre hans "Moder natt" är :-D

En helt klart läsvärd bok. Jag gillar berättarens likgiltiga "så kan det gå" som avslutar många meningar och stycken. Det är också ett motiv i boken, att allt som inträffar, även de mest fruktansvärda, vidriga och meningslösa händelserna, tar berättaren med en axelryckning.

Efter att på plats ha bevittnat bombningen av Dresden förstår jag varför Vonnegut vill förmedla det meningslösa och en självklar men förödande konsekvenserna till det: nonchalansen.

Betyg 4

Jag gillar Vonneguts blandning av humor och allvar i den här boken, kan ju bero på hur man ser det också. Jag har tidigare läst Cat's cradle som också är bra, men den här kändes intressantare eftersom den har veklighetsförankring.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Vonneguts debutroman är en av de stora moderna amerikanska böckerna. Historien om Billy Pilgrim och hans resor genom tid, rum och sitt eget psyke är en sann klassiker. Och som tidigare recensenter sagt ger det faktum att Vonnegut själv upplevde bombningen av Dresden en vass kant åt historien. När man läser Slakthus 5 måste man förundras över hur man kan uppleva och skildra en så brutal verklighet med så mycket humor utan att det blir vare sig ansträngt eller ytligt. Det är dessutom en bra portal till Kurt Vonneguts författarskap eftersom många av hans andra böcker i små detaljer tar sin utgångspunkt i Slakthus 5.

Och det är en bra och läsvärd science fiction-bok även för de som vanligtvis inte gillar denna genre. Vilket är en prestation bara det.

Betyg 5

Billy Pilgrim är vilse i tiden. Han återupplever bombningarna i Dresden under andra världskriget i samma ögonblick som han är utställningsdjur på ett UFO långt upp i världsrymden, på samma gång är han en äldre änkling och optiker i sin hemstad till stort besvär för sin dotter.

En av världens kändaste antikrigsromaner. Jag hade en föreställning om att romanen skulle vara lik "På västfronten intet nytt" och blev därför helt paff över att hamna mitt i en helgalen utomjordingsberättelse. Men Billys neuros (om det nu är det)förtydligar på många sätt krigets meningslöshet. Billy inser under sin färd med rymdskeppet att livet blott består av ett kort ögonblick. Efter varje dödsfall i romanen utbrister författaren "So it goes", som en slags likgiltig fras som etsar sig fast och gör händelserna både lättare att uthärda - och svårare att stå ut med. Boken är en paradoxal historia som måste vara en av de underligaste berättelser jag råkat på. Jag ger den en stark fyra och lägger den i "omläsningshögen", den tarvar en bättre recension än denna.

Betyg 4

Slakthus 5 är en mycket märklig historia som blir mindre märklig då man betänker behovet av att distansera sig från vidrigheter man upplevt och deltagit i. Större delen av en stor stad utplånas med massor av oskyldiga civilisters död och lidande till följd. Detta sker utan någon synbar anledning, åtminstone inte någon begriplig sådan. Så kan det gå.

Historien är både skrämmande och humoristisk. Sorglig och fascinerande. Det är svårt att inte själv engageras i de händelser som Pilgrim med en axelryckning ser som nödvändiga. Kan läsas både som en sci-fi historia eller en beskrivning av det bizarra i att kriga och soldatens åtföljande vanvett. Kort sagt en bra och välskriven bok.

Betyg 4

Jag väntade mig mycket av "Slakthus 5", kanske för mycket.
Vad jag fick var inte alls vad jag hade förväntat: en humoristisk historia i flera plan, med hoppande kronologier.
Men... vad ger oss Vonnegut? En komedi om krigets fasor? En beskrivning av civilbefolkningens sårbarhet under krigsräderna? En sci-fi om en stor livsfråga (där svret blir: "Det spelar ingen roll om du lever eller är död")?
För mig känns det som författaren inte riktigt beskriver hur illa det var, faktiskt. Och jag irritrerar mig på att det ska vara så förbannat klämkäckt, allt, fast det inte alls är det. Är det ett grepp han ansett nödvändigt att ta till för att få ovana läsare att läsa vidare?
Men kanske, om man sätter in "Slakthus 5" i tiden - 1968: bara drygt 20 år efter andra världskrigets slut, mitt under brinnande vietnamkrig - kanske blir det då ändå en tydlig anti-krigsroman.
Det känns trots allt som om Vonnegut bara skrapar på ytan till vad han verkligen upplevt, starkare (tydligare) skildringar finns (och fanns - "På västfronten intet nytt").

Betyg 3

En av de bästa böckerna jag någonsin läst, utan tvekan.
Klockren, den har allt.

Han har inte drygat ut med en massa skitsnack emellan raderna, utan det är en tunn bok med bara det väsentligaste.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

En antikrigsskildring i poetisk tappning. Mycket läsvärd och öppen bok, där gränsen mellan offer och bödlar suddas ut. Knivskarpa formuleringar blandat med ett poetiskt språk. Bitvis ganska krävande då författaren hoppar i tiden och använder ett ganska avancerat bildspråk. För er som vill ha en litterär utmaning, läs denna!

Betyg 5

Den här boken kunde ha blivit en bra berättelse från andra världskriget. Den handlar om bombningen av Dresden i krigets slutskede. Författaren överlevde själv bombningen som amerikansk krigsfånge, så boken är delvis själbiografisk.
Vonnegut har en läggning att alltid blanda in science fiction i sina böcker. I denna boken så är huvudpersonen hela tiden på resa i tiden. Dessutom, så reser han mellan Jorden och planeten Tralfamadore.
Det är synd på en möjlighet till en bra historia. Nu blir boken mest tramsig.

Betyg 2

Jag drar mig ofta från att läsa antikrigsböcker. Mest för att jag har förutfattade meningar om att de alltid är likvärdiga varandra och när man har läst en så har man läst alla. Och har de egentligen någon nytta, inte enligt en av bikaraktärerna i "Slakthus 5" som skriver att författaren lika gärna kunde skriva en antiglaciärbok. Såväl smältandet av glaciärer och krig verkar vara omöjliga att förhindra.

När Joseph Heller skrev om kriget i "Moment 22" var det en brutal och psykiskt påfrestande skildring över krigets meningslöshet; Dalton Trumbo skrev om de fasansfulla konsekvenserna som kunde drabba någon i "Johnny var en ung soldat"; och så har vi Kurt Vonnegut vars bok mer efterliknar en självhjälpsbok.

Huvudkaraktären Billy Pilgrim hittar ett sätt att röra sig genom tiderna och lär sig av utomjordningarna att tiden inte är något linjärt som vi ofta tillskriver att den är, utan snarare något evigt, där vi hela tiden kan röra oss mellan olika tidpunkter. Allting är redan förutbestämt sägs det, en deterministisk hållning som snarare kan se som en en skyddsmekanism för att orka fortsätta leva genom det hemska kriget. Men lite konstigt är det när Billy vet om framtiden och inte väljer att göra någonting åt den. Det är här det blir en slags brytning mellan det deterministiska och det existentiella. Egentligen har han valet att kunna ändra på saker och ting, men istället låter han de ske som det är tänkt. Han blir en åskådare i sitt eget liv, en dystopisk profet som kan förtälja framtiden men som väljer att inte ändra något. För vad finns det för mening om man någon gång i evigheten ändå alltid finns till?

Utomjordningarna berättar för Billy att han ska använda sitt "tidsvarpande" till att besöka de goda minnena. Men genom hela boken kastas han för det mesta tillbaka i kriget, vilket får en att tänka på posttraumatiskt stressyndrom hos veteransoldater. Vissa händelser sätter bara sådan prägel på ens liv. Eller som Vonnegut ironiskt skulle sagt: så kan det gå.

"Slakthus 5" är en bok om att orka livet genom att leva det eskapistiskt och deterministiskt. I slutändan väldigt tragisk, fastän den med en mörk satir försöker mildra det hela.

Betyg 4