We the living

We the living handlar om en individs kamp mot den totalitära staten. I detta fall är det Sovjetunionen, men det kan lika gärna vara andra totalitära regimer. Den fascistiska regimen i Italien 1922-1943 lät till en början filmatisera denna bok men den förbjöds på grund av att den italienska publiken förstod att filmen inte enbart kunde tillämpas på kommunismen utan även på fascismen och andra totalitära ideologier.

Huvudpersonen i boken, Kira, dras mellan två män som hon känner varma känslor inför. Leo som är gammal borgare och Andrei som är medlem i kommunistpartiet. Tyngdpunkten för Kiras kärlek ligger dock hos Leo och Andrei förvandlas till ett medel för att hålla Leo vid liv. Men samtidigt var det ju Andreis kommunism som hotade Leos liv och därmed kan man betrakta Kiras beteende som ett självförsvar.

Redan 1936, dvs. före andra världskriget, försökte Ayn Rand informera om hur det egentligen såg ut i Sovjetunionen. En viktig bok i ett samhälle som ännu inte insåg faran med kommunismens utbredning.

Individens kamp mot systemets byråkrati, godtycke, korruption, anti-intellektualitet och zombieskapande. Kan en individ besegra systemet? Om ja, hur?

Rand, Ayn: We the living, Signet, 1995, (1936)

Betyg 5

Jag läste den svenska översättningen "De levande". Väldigt fängslande och välskriven. Lättläst och intressant om hur det är att leva i ett totalitärt kommunistsamhälle och om hur "lika värde" människorna egentligen har/hade.

Läs boken, oavsett din politiska ståndpunkt! Boken känns fortfarande högaktuell. Varför läser man inte denna bok i skolan? Minst lika bra som 1984 och andra klassiker.

Betyg 5

De levande – Ayn Rand, 1936
Det här är både en debattroman och en kärleksroman och den fängslar från början till slut. Framför allt så är det en karaktärsdriven roman och det gör det hela mer intressant.
Bokens tema är individen mot staten, och då allrahelst de tre huvudpersonernas öde under det tidiga 1920-talets Sovjetunionen. Men man kan nog sätta in handlingen i vilken diktatur som helst.
Kira och hennes familj återvänder till Petrograd efter inbördeskrigets slut. Den vita armen är utplånad och den röda regimen har tagit över rodret. Det är fyra år sedan familjen Argounovs lämnade staden. Deras textilfabrik har nationaliserats i folkets namn, deras kassafack har länsats, också det i folkets namn. Deras förhoppningar om att få återvända till det hus de hade bott i grusades. Där bor nu en riktig proletär, nu börjar ett annat liv för familjen.
Trots det har Kira en stark framtidstro för hon tror på individens kraft. Två män kom så småningom att korsa hennes väg och båda kommer att betyda mycket för henne på olika vis. Leo den forna aristokraten är den man hon älskar, men hon har även känslor för den kommunistiske Andrei. De kämpar mot den totalitära staten för att kunna leva sina liv som de själva vill och de tar olika vägar och utvägar.
De två männen befinner sig till synes till en början på varsin sida, men deras vägar korsas och till slut är det svårt att veta vem som är vad.
Budskapet i boken är ”vad lever du för”? Vi lever för vår egen skull, inga lagar, inget parti kan bestämma över människans tankar. Då blir vi krypande varelser.
Men fast vi lever för vår egen skull kan det te sig på olika vis, och det visar sig när de tre karaktärerna utvecklas, det är tre starka karaktärer och man kan till viss del förstå deras agerande. Människan är ju ingen isolerad ö och det visar sig att de behöver varandra för att utvecklas och överleva. De två männen har olika sätt att agera och deras agerande kan man ha åsikter om. Vad gör en god människa, vad är skillnaden mellan en egoist och en rationell egoist? Vad är det som gör att vissa människor har styrkan att tänka själva och att andra inte har den förmågan utan följer skocken? Det är frågor som sätter igång min tankeverksamhet. Jag tycker att den ena av männen får ett uppvaknande och den andre går ett steg tillbaka. Båda tappar till slut kamplusten, men hos Kira spirar den.
Ayn Rand sätter igång funderingar och det gillar jag, om jag ska säga något negativt så kan det vara att hon har lite för mycket miljöbeskrivningar som inte är så intressanta. Men helheten är en mycket bra läsning som både roar, lär och ger aha upplevelser. Det är andra boken jag läser av Rand och på något konstigt vis känner jag mig stärkt som människa efteråt. Jag får tillbaka tron på min egen styrka.
Jag läste den svenska versionen översatt av Inge R L Larsson. Utgiven av Ayn Rand & Lindfors

Betyg 5