Hampus pappa Aron är den pensionerade prästen som sätter upp sitt eget passionsspel i kyrkan, i hopp om att rubba världen. Maria är Hampus mamma som får spela Jesus moder. Hennes anarkistiska tillvaro har i och med barnen vänts till en grådaskig vardag där hon tvingar sig själv ta allt ansvar för att se till att alla i familjen mår bra. Hampus själv ska spela Jesus och har sin förrädare Judas i Johan. Johan är den obundne vargen, den jordnäre vandraren som tar sig an Hampus som blir djupt förälskad. Paralellt med deras kärlekshistoria går passionsspelet där kärlek och svek blir ord för samma sak och där endast lidandet dröjer kvar och sista dagen är nära....men den tredje dagen ......
Den här boken gav Gardell ut som 19 årig idealist. Redan på första sidan är han dock där (som äldre och i min mening oklokare) och påpekar att han skriver bättre nu.... Det lämnar jag osagt *men fnyser en aning*...
Den här berättelsen drivs framåt av en stark ungdomlig glöd. Språk, karaktärer, historia...allt har ett lika facinernade djup i sig.
Framför allt har Gardell gjort en ny och innerlig tolkning av Jesu sista tid på jorden. Nedan ett litet utdrag ur boken, som jag nog med svårighet kommer förmå mig att läsa igen (att börja böla i Gymmets omklädningsrum ger lite konstiga signaler :=)
"Vi måste våga att leva. Vi måste våga tro, vi måste våga handla för det vi tror. Det är först vid kanten av ett stup som armarna börjar glöda och huden spricker upp ja sannerligen säger jag er; vid kanten av ett stup växer vingarna ut. Först då kommer vi att flyga. Och den som flyger fri har ingen fallskärm, faller hon gör det ont och hon faller ibland, det är så. Men hon reser sig också, hon reser sig och säger: Bär mig till stupet - jag vill kasta mig ut ännu en gång"