Att Terry Pratchett tycker om katter anade man när man läste "Den makalösa Maurice och hans kultiverade gnagare", men med denna fräcka lilla bok blev det bekräftat hundra gånger om. Pratchett skriver om den "riktiga katten" och dess egoistiska vanor. Mycket är pricksäkert men illustrationerna (av Jolliffe som är mycket känd, och ses på skämtkort världen över) passar inte alls Pratchetts stil. Jag hade föredragit vanliga bilder på katter. Det hade räckt.

På engelska är boken en aning svårläst. Pratchett skriver långa meningar med krångliga ord. Å andra sidan är boken en utmaning om man orkar sitta och slå i ordboken för att förstå alla vitsar. Det orkade dock inte jag, vilket gjorde läsupplevelsen en aning tråkig. Därmed inte sagt att boken i sig var tråkig. Men det är en medelmåttig skämtbok som inte når några litterära höjder. Den får en trea.

Betyg 3