Det osynliga barnet -den enda muminboken vi har hemma på svenska. Ända sen ja började med Bildhuggarens dotter för inträdesprovet till universitetet har ja velat läsa mumin. I da hadde ja lite spear time, så ja tog helt enkelt ner den från hyllan o läste. Rättare sagt slukade på lite över 2 timmar. Tove Jansson e bara så underbar! Ja älskar hennes stil. Fast osynliga barnet var inte rikitgt det jag hade förväntat mej. Den består ju av många olika berättelser, o handlar inte bara om osynliga barnet som ja kom ihåg. Men när ja började läsa så kändes alla berättelserna so familiar (tappat dom svenska orden ida). Men dethär känner ja ju igen, tänkte ja många gånger. Nog har man väl läst dendär boken för mej många gånger också. Vår bok ser i alla fall rätt läst ut.

Ja, men i varje fall är det sant att mumin är både för barn o vuxna. Det osynliga barnet känns faktiskt tom mera som en vuxenbok. När jag var barn kan jag väl inte ha fattat vad domhär berättelserna egentligen handlade om. I Det osynliga barnet handlar de ju mycke om att vara fri, göra som man vill, inte vara för mycket påverkad av andras åsikter eller beroende av materiella saker. Ja, frihet är faktiskt det övergripande temat i alla berättelserna.

Underbart, fantastiskt. Ja älskar underbara Tove Jansson. Man känner verkligen igen henne i texten. Hon är texten. Lite hotfullt i början, men comforting till slut.

Betyg 4

Som så ofta i Mumindalen är det elaka Lilla My som visar sig vara den klokaste och som genom sin elakhet gör den osynliga synlig. Det är inte alltid som den "snällaste" är den som gör mest gott. I dagens skola handlar allt om att förstå, men det verkar som om för mycket "förståelse" kan stjälpa. Lilla My hade blivit en utmärkt psykolog!
De "riktiga" Muminböckerna (de av Tove Jansson eller serierna av hennes bror Lasse Jansson) läses lämpligen av lärare och andra fåvitska vuxna, så att de lär sig något om hur vi mumintroll, filifjonkor, skrutt och mänskor är!

Betyg 4

Korta små underbara historier. Mina favoriter är Hemulen som älskade tystanden och Granen. Om jag skulle göra nån tatuering nån gång så skulle det bli knyttet på första sidan i Granen.

Betyg 4

Den sjunde boken om mumintrollen som är en novellsamlig innehållande:
Vårvisan
En hemsk historia
Filifjonkan som trodde på katastrofer
Historien om den sista draken i världen
Hemulen som älskade tystnad
Berättelsen om den osynliga barnet
Hatifnattarnas hemlighet
Cedric
Granen

Jag tyckte bäst om vårvisan, den sista draken och hemulen som älskade tystnad.

Betyg 4

Njae...

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

För mig som har Den sista draken i världen, Granen och Det osynlig barnet som separata bilderböcker känns den här samlingen noveller för mig som överflödig. Jag menar att de övriga bidragen har väldigt lite att ge mig - och där en del dessutom är långtråkiga. Ta bara novellen om Filifjonkan som trodde på katastrofer. Här sker det mesta i huvudpersonens inre. Hela tiden tror hon att det ska ske ett oväder, medan hennes granne tycker att hon överdriver. Kanske detta är en berättelse som roar någon som är äldre än mig. Men jag som ännu känner mig som det lilla barnet bara gäspar och undrar om det inte snart ska ta slut.

Betyg 3