Egentligen älskar jag en annan

Solstrålarna mellan ginkobladen rödfärgar mina ögonlock. Det måste vara höst, eftersom fåglarna har tystnat. Mor och far tar med mig ut i skogen. De lämnar mig här. Jag hör dem gå. Småfåglar äter brödsmulor som jag la ut bakom mig. Det finns ingen väg tillbaka.
Jag gick omkring och letade. Jag gick barrstigarna med slutna ögon. Jag följde solfläckarna och fann ett hus i skogen. Det var där jag växte upp. Jag väntade. Jag knaprade på husets väggar. Jag blir aldrig mätt.

Sofia Broomé, född 1968, debuterar med kortprosaromanen Egentligen älskar jag en annan. I stämningsfulla bilder skildras ytan och det som finns därunder. Här finns en drottning och en kung, ett barn och sju män som tillsammans väver en både dråplig och tragisk värld kring bokens Snövit.

Medelbetyg: 3 (1 röster)