När Caroline träffar Jane blir de nästan genast vänner. Jane är charmerande, vacker, underhållande och fängslande. Hon är helt enkelt en underbar vän. De jobbar tillsammans i en bokhandel och efter inte alls lång tid flyttar de ihop.
Men det är någonting med Jane som skrämmer Caroline. Hennes humör svänger otäckt mycket. Från att vara jätte glad den ena sekunden kan hon vara nästan galen av raseri den andra. Jane skär sig själv och gör andra destruktiva saker. Efter en tid märker Caroline att Jane manipulerar och snart vet hon inte riktigt vad hon ska tro på, och Jane får henne att göra saker som hon aldrig hade trott var möjligt. Hon misstänker att hennes bästa vän lider av Borderline.
Bokens namn ”borderline” fängslade mig, eftersom jag har en mycket god vän som lider av den sjukdomen. När jag såg att den fanns som pocket köpte jag den utan att tveka och fängslades av boken från första sidan. Ska inte glömma att nämna att allt i denna bok är verklighet.
Caroline berättar om sitt liv, sin uppväxt och om det tragiska som hände när hon i tjugoårsåldern förlorade sin mamma. När hon då flyttade till San Francisco och träffade Jane kändes det äntligen som att hon kunde börja gå vidare. Men vänskapen mellan dem båda blir bara mer och mer destruktiv och Caroline börjar träffa en psykolog för att hon mår så dåligt.
En dag ser Jane att Caroline har ett stort sår i ansiktet, efter att Caroline slagit sig själv i pannan med en landhockeyklubba, om och om igen. Jane fnyser åt henne och säger: ”Bara amatörer gör så att det syns.”
Oavsett om du är intresserad av borderline eller inte så är denna bok väldigt bra och välskriven. Det märks att Caroline har ägnat sig åt att skriva sedan hon var mycket liten. Vad jag dock är lite besviken på är att det tas upp alldeles för lite vad som kännetecknar en borderline personlighet, men hade jag velat läsa det hade jag visserligen kunnat leta reda på en faktabok.