Rekordåren innebar inte enbart att man vandaliserade gamla stadskärnor och ersatte dem med stora Konsumlådor och slängde ut de fattiga i stora bostadssilos med inbygd förslumning, raskt uppförda på leråkrar. Det var också de åren då plasten blev accepterad som ett material jämbördigt med trä och porslin. Det var då som man började äta konserver i större utsträckning, och djupfryst. TV-kannan Signatur. är min favoritpryl. Denna eleganta termoskanna av plast med propp och handtag av ädelträ (en skenbart omöjlig materialkombination) måste vara en av svensk designs absoluta höjdpunkter. Det var då som den tidens Martin Timellar bytte ut fogsvansen mot en elktrisk cirkelsåg och borrsvängen mot en Black&Decker och Tylö gjorde gjorde lättpornografisk reklam för sina bastuaggregat (själva bastun, byggde den tidens Timellar förstås själva). Vad som ändå slår mig i dessa mobiltelfon och PC-tider är hur lite folks vardag förändrats sedan rekordåren. Det var med rekordåren som de elektroniska prylarna kom: Stereon, teven och transistorn. Och reklamen som riktade sig till ett nytt folkslag: Ungdomarna. Snabbmaten och djupfryst förändrade våra matvanor redan då. Vi som är födda på 50-talet har en uppväxt som är mer lik 80- och 90-talisternas än den är lik våra föräldrars uppväxt på 30-talet. En annan bra bok som tar upp samma epok, fast ur en lite annan vinkel är K-.spanarna Bengtsson och Willis i "Med K-märkt mot Månen".