Det här är nog den svårste bok jag någonsin läst.
Det är inte lätt att begripa vad som egentligen händer (jag var tvungen att läsa vad andra skrivit om "Fiasko" efter utläsandet - då först begrep jag). Kan en självupplevd historia vara osannolik? (Författarens - romanens huvudperson - självbiografi refuseras, bl a med kommentaren att den var alltför otrolig.) Vad händer med minnen när man skriver ner dem? Kan minnen fullständigt beskrivas?
Men även om det är svårt, svårt, skriver Kertész på ett intressant sätt och upplägget av romanen - med en roman i romanen är intressant. Även processen att skriva en roman belyses från flera olika vinklar. Lite kul.

Samhället där romanens (i romanen) huvudperson befinner sig påminner inte lite om det i Kafkas "Processen", och man (åtminstone denna recensent) undrar hela tiden "VAR är han nånstans?". Jag är ännu inte säker på att svaret är givet. Fast, typ, Budapest.

Skulle vilja ge den högre betyg, men kan inte.

Betyg 3

Den första delen där författaren försöker få sin berättelse publicerad är intressant ur flera perspektiv, men när historien övergår till den andra delen där författaren givit upp försöken och befinner sig i en värld omgärdad av total ofrihet är väldigt svår att följa. Även här finns inslag där huvudpersoner skriver en berättelse eller snarare synopsis till en berättelse och som läsare tappar man sammanhanget, och man behöver säkert läsa om den för att riktigt hänga med författarens svängar. Ibland funderade jag över varför han var så otydlig i den delen. Om det var medvetet eller om jag helt enkelt inte har verktygen att följa en sådan uppdiktad historia. Om det är språket som är i vägen. Men språket var inte svårt. Kanske var det brist på klara styckeövergångar som försvårade berättelsen. Och kanske avsaknande av rummet.

Betyg 3