Första delen (eller egentligen ursprungligen två delar i ett band) av ett trebandsverk om H C Andersens liv.
Det här verket köpte jag från e-boghandel.dk (här finns masor av böcker av och om HCA även på engelska och rent av en cd på svenska).
Den är skriven på ganska svår danska med bitar på äldre danska. Men det finns flera olika engelskspråkiga biografier om denne 200-åring som säkert är lika bra.
Har visserligen bara hunnit med halva del 1, men hittills har det varit bra. Författaren har gått grundligt till väga och visat hur HCA i sina olika självbiografiska böcker idylliserat och rent av ljugit om sin fattiga uppväxt. Klart är att han var uppvuxen i det fattigaste kvarteret i Odense. Hans släkt bestod av galningar, horor, ensamstående ogifta mödrar. Men trots fattigdomen fanns i hans hem några böcker, däribland Tusen och en natt. Staden var den enda utanför København som hade en teater. Fadern var fattig skomakare som la ner mycket tid på sin son, berättade historier och byggde en liyten leksaksteater åt honom. HCA kom också tidigt i kontakt med teatern, han fick låna böcker av snälla tanter ur det högre borgerskapet. På fattighuset var han ofta för att höra de gamla gummorna berätta sagor ur den rika muntliga traditionen. Redan tidigt började han skriva historier som han läste upp för alla, vare sig de ville höra på eller inte. Och redan tidigt lärde han sig att utnyttja sin egen känslighet och lätthet till att gråta för att få sin egen vilja fram. Fadern tvingades ta värvning som soldat i det långvariga chanslösa kriget mot engelsmännen (som några år innan terrorbomat København med brandraketer och bomber som sköts från fartyg, och dessutom erövrat hela danska flottan). Pengarna (solden) som fadern fick för sitt soldatvärv kom den fattiga familjen till godo. Men fadern återvände dödsjuk hem från kriget och HCA tvingades försöka försörja sig själv (vanligt jobb vägrade han att utföra!). Han skulle bli skådespelare och av de rika tanterna han fått så bra kontakt med fick han rekokmmendatyionsbrev till deras bekanta i huvudstaden. Som fjortonåring for han med postdilligensen till København. Här utnyttjade han sina kontakter maximalt, med mycket tur och sin förmåga att gråta och sin vana att deklamera sina verk för alla, lyckades han få medlemmar ur borgerskapet att bekosta hans danslektioner, sånglektioner och senare skolor. Han bodde på många olika ställen, bl.a. hos en moster som visade sig vara bordellmamma (något som måste ha schockat den naivt moraliske fjortonåringen!).Som dansare var han medelmåttig, som sångare och skådespelare dög han inte. Men som författare kom han snart att lyckas och the rest is history. Denne ständigt gråtande, tiggande, fjäskande långe unge harkrank i sin slitna kostym måste ha utgjort en märklig syn i huvudstaden. Han måste ha varit en smart jäkel med en helsickes envishet och bakom den känsliga fasaden måste han ha haft ett ego större än Grönland! Tur det, får man väl säga!
Hans liv inföll under den tid som i Danmark kallas Danmarks Guldalder. Det var ett halvsekel som såg stora danska vetenskapsmän, författare, poeter och otroliga målare (glöm skagenmålarna som kom lite senare, dom var rena kluddarna!), Så den gode HCA hade även turen att leva under dansk historias kanske mest dynamiska tid!

Betyg 2