SAGOR.
Sedan första tryckningen 1903, har Sagor utkommit många gånger; ibland illustrerade, ibland med moderniserad stavning och ibland tillsammans med något/några andra verk. Nyligen utgiven i en pocketbok där även Karantänmästarns berättelser ingår.
Dessa historier är som så många andra sagor mest lämpade för vuxna. Här är Strindberg på gott humör, inspirerad av sitt liv, av nattens drömmar och även av H C Andersen.
”I Midsommartider” skymtar man Flickan med svavelstickorna förflyttad till svensk skärgård i form av en mor med sitt sjuka barn. . ”Lotsens vedermödor” är precis så surrealistiskt som en dröm ofta är följande sin egen vanvettiga logik.
I ”Fotografi och filosofi” visar det sig att den slarvige broderns skenbara slarv i själva verket är förståndigt och den ordentlige brodern är den som i själva verket gör fel. Envar lillebror kan känna igen sig!
”Ett halv ark papper” är den mest kända av ”sagorna”: Ett helt liv sammanfattas i form av några anteckningar på ett papper vid telefonen. (Ja, telefoner var vanliga redan då och Strindberg var faktiskt en av de första som hade telefon i Stockholm!)
Så går det på i 13 ”sagor”: Sorgsna, vackra, kluriga, absurda och kloka berättelser. Fjärran är den galne och kvinnohatande Strindberg i dessa historier!
Här kan du förresten läsa SAGOR på nätet:
http://www.strindbergsmuseet.se/verken/Sagor/sagor.html
ps. Strindbergsmuseets sagor på nätet är tyvärr mycket illa korrekturlästa.

Betyg 5

Ska nog läsa om denna novellsamling någon vacker dag, för att ge den ett eventuellt mer rättvist betyg.

Betyg 3

"Politiken frågar slutligen vad jag har Andersen att tacka för. Jag svarar: Läs mina enkla Sagor av 1903 och se själv var jag har gått i lära!

Många lärare har jag haft: Schiller och Goethe, Victor Hugo och Dickens, Zola och Peladan, men jag vill lika fullt underteckna denna intervju med

August Strindberg, elev av H. C. Andersen."

Ovanstående är Strindbergs egna ord publicerade i "Politiken" 2. 4. 1905.

Och i Sagor märks det verkligen att H.C. Andersen var en av husgudarna hos Strindberg. Tyvärr hjälper det föga. Strindberg är dåligt avpassad för att motivlöst skriva fantasialster av det här slaget. Sagor kommer inte i närheten av den kvalitetsnivå som Strindbergs samhällskritiska noveller och självbiografiska romaner håller. Faktiskt så känns "Sagor" mer som ett slags studie, ett trevande försök att hitta in på ett för författaren nytt litterärt område.

Fast det var ju friskt vågat av August att plumsa rätt ner i djupt vatten på det här sättet, ska medges!

Betyg 5