Den första versionen av skådespelet ”Mäster Olof” färdigställdes år 1872 av en då helt okänd yngling vid namn August Strindberg. Författaren var vid det tillfället blott 23 år gammal. Strindberg berättar här, precis som sin förebild Shakespeare, en rak historia utan omotiverade bihandlingar, en stark berättelse om den svenska reformationens stora förgrundsgestalt – Olaus Petri (Olof Petersson), i folkmun kallad Mäster Olof.

Dialogen och språket kännetecknas enligt mig av det typiska Strindbergska temperamentet och bakom Mäster Olofs frispråkiga, radikala och revolutionära glöd anar jag pjäsförfattarens egen röst och starka lidelse. Med hjälp av små språkliga finesser höjer Strindberg dialogerna till rent himmelska höjder. Som exempel på detta kan jag nämna att han understundom låter karaktärerna negligera varandras tankegångar för att istället följa sina egna! Pjäsens stora behållning ligger dock i Strindbergs ömtåliga behandling av de historiska gestalterna. Välkända historiska gestalter (såsom Gustav Vasa, Biskop Brask och Laurentius Petri) som numera stelnat till torra nationella minnesmärken, uppträder och talar här som vanliga människor av kött och blod. Vändningen i den sista scenen är fullständigt briljant tecknad och påvisar tydligt författarens osannolika begåvning. I fråga om språklig precision håller jag ”Mäster Olof” för nästintill oöverträffbar. Jag betraktar därför denna pjäs som ett av verkliga guldkornen i den skandinaviska berättarskatten. Det höga betyget känns odiskutabelt.

Betyg 5

Oj! Svårt att toppa den recensionen ...

Håller med om att "Mäster Olof" innehåller en del sköna dialoger, den mellan Mäster Olof själv och hans hustru i arbetsrummet är särdeles bra, och att språket är av högsta kvalitet (som alltid när det är Strindberg man har att göra med). Tycker dock att "plotten" känns lite platt, varför betyget ändå bara blir en 4:a.

Betyg 4

Mäster Olof är Strindbergs första drama som blev känd och uppsatt. Dramat som färdigställdes 1872 handlar om ungdomens eldighet, upprorsvilja och revoltlusta. Det utspelar sig under 1500-talets reformation då konung Gustav Vasa ännu inte hade bestämt sig för att göra Sverige protestantisk. Kyrkans och prästernas makt var stor och Vasa var osäker på om han verkligen vågade utmana den kyrkliga auktoriteten. Men samtidigt hade Vasa problem med statens finanser, så det fanns mycket att vinna på att överta makten över kyrkans egendomar.

Mäster Olof och några av hans vänner drev på för reformationen av den svenska kyrkan. De äldre, särskilt hans mor, ansåg att Olof var en kättare och skulle hamna i helvetet för sina ord. Bland annat kritiserade han det katolska helgondyrkandet, fastan, dess riter och de latinska predikningarna som kyrkobesökarna inte förstod. De äldre menade dock att latin var Guds språk, och var därför det enda sättet att förmedla Guds ord.

I stället betonade Mäster Olof bibelns betydelse som kristendomens enda auktoritet. Reformerna blev som bekant av, men det blev inte riktigt som Olof hade tänkt. Därför tvingades han in i en kamp mellan sin idealistiska ungdomseld och en mer sansad och cynisk pragmatism.

I dramat slits läsaren mellan tvivel och tro samt sanningssökande och nihilism. Stilen är rättfram och dialogerna rappa. Till skillnad från senare verk blir det dock ingen djupare intrig och läsningen blir därmed mer av levandegörande historia och ren underhållning.

Betyg 4