Min psykolog rekommenderade denna bok för mig. Den handlar om acceptans, och att man ska acceptera hur saker och ting är. Det står på baksidan att denna bok kan användas som självhjälpsbok för personer som kanske inte mår så bra.
Jag måste säga att jag är mycket besviken. För det första kändes det nästan aldrig som att hon tog upp mig. Hur mycket jag än skulle läsa den här boken, hur många gånger, så skulle den aldrig få bort min depression som har funnits där i en jävla massa år, inte min ångest, inte min sociala fobi och inte heller min agorafobi. Så varför skulle då jag läsa den? För mig verkar boken vara bra om man har ”små” problem, typ sådana som Anna beskrev i början av boken; exempelvis att hon ville ha bort sitt lockiga hår när hon var yngre. Hur mycket hon än kämpade kunde hon inte få bort lockarna och var därför tvungen att acceptera. Men jag, jag kan i n t e acceptera alla de saker jag tog upp ovan. Hur mycket jag än önskar att jag kunde, så är jag bombsäker på att det inte skulle gå.
När Anna Kåver tog upp social fobi som ett exempel i boken, att man då för att bli av med fobin måste exempelvis ut och mingla på fester, hålla tal, se folk i ögonen som man talar med, så kände jag mig bara så besviken. Hon fick det att låta så enkelt. Mycket enklare än vad det är.
Jag kanske kommer inte på helt på ämne här, men jag antar att jag var tvungen för att få fram min åsikt. Dock fanns det en del stycken i boken som var bättre än andra, och som sagt; boken fungerar säkert bra på de här ”mindre” problemen.