Mamma Mu får för sig att hon ska klättra i träd och då spelar det ingen roll om Kråkan tycker att hon beter sig alldeles galet i jämförelse med andra kossor. I denna bok möter vi det ojämlika paret i flertalet berättelser.

Rätt fantastiskt ändå - Mamma Mu har nått framgång både bland de flesta, kritiker som barn - men jag föll inte. Iallafall inte för texten! Den hade jag kunnat vara utan helt. Nordqvists underbara teckningar är dock jordgubbe material, men vem orkar läsa berättelserna? Kråkan är dryg, elak och obotligt självisk (men inte på något roande sätt) och Mamma Mu är visserligen mycket charmig men återigen - det är teckningarna som gör den här boken.

När jag läst de olika bilderböckerna på dagis har barnen snabbt bläddrat förbi texten. Bilderna intresserar och helst ska man prata och berätta om dem - inte läsa högt. Det tycker jag är ett betyg i sig själv. Nordqvist får ros men Wieslander får bara ris.

Betyg 2

Mamma Mu är bra och rolig. Även denna är helt underbart bra. Jag gillade den mycket. De är för härliga Mamma Mu och Kråkan.

Betyg 4