Nybyggarna - tredje delen i Mobergs Utvandrar-serie. Ja a, vad kan man annat säga än att jag älskar hela serien! Helt underbar! Förutom det intressanta ämnet är det de alldeles fantastiskt underbara personerna som gör böckerna till vad de är, vilket jag gång på gång upprepat i mina recensioner. Karl Oskar och Kristina. De är nog så beundransvärda. Så sympatiska. Så verkliga. Om det fannsnybyggare som de, kan USA inte vara byggt på en helt dålig grund. (Min pappa och jag brukar bråka om USA. jag är för och han är emot. Han brukar säga nåt i stil med att det var alla "idioter" som flyttade dit, dvs sådana som inte kunde leva i Europa, religionsfanatiker och ohederligt folk. Detta argument kommer han alltid med när jag påpekar att amerikanarna i själva verket är europér. O sen kommer han alltid med detdär om indianerna och allt vansinnigt som amerikanarna gjort. Jaha, men ja borde ju veta att de alri går o övertyga honom om nånting. But what's the point in this? No, de e ju bara en parentes, som ja kan skratta år nån gång.) Men det är ju ett faktum att det i alla länder finns både bara och dåligt folk. Och visst har de europeiska utvandrarna som blev nybyggare byggt upp nåt fint. Men de kunde ju ha samsats med indianerna försås. Men ingenting är nånsin perfekt, o alltid går nåt fel, det perfekta samhället finns inte, och kommer aldrig att finnas.
Men för att ännu återvända till boken: Den bästa delen var nog den som handlade om Karl Oskars bror Robert, och hans "äventyr" på The California Trail. I de förra böckerna var jag lite irriterad på Robert, för han var så "dum", eller snarare naiv. Ville hitta på en massa, bli rik fort, inte stanna hor Karl Oskar. Men i Nybyggarna har han blivit vuxen, vis. Väldigt sympatisk han också, och nästan beudransvärd.