Den senaste i raden av Torey Haydens böcker. Hayden har forskat i självvald mutism och är speciallärare. Hennes erfarenheter av barn med särskilda problem har hon skrivit roande och respektfulla böcker om som vittnar om en härlig envishet och en tro på alltings förbättring.
Innehållet i denna roman utspelar sig medan Hayden väntar på sitt uppehållstillstånd i England. Under tiden tar hon sig an en klass med fem säregna barn. Mariana är sexuellt brådmogen och visar tecken på svåra beteende störningar, Dirkie är schizofren och upphåller sig oftast onanerande mot något stolsben (!), Leslie är autistisk men också manipulativ med svåra hemförhållanden, till dessa sluter sig också snart tre barn från krigets Irland. Som om detta inte räckte till får Torey en assistent i Leslies mamma, som visar sig ha lika svåra problem som sitt barn.....
Jag är kluven när det gäller Haydens böcker som ibland kan vara ytterligt illusionistiska när det gäller hennes eget förhavande i olika situationer. Däremot har jag aldrig tvivlat på hennes förmåga att förmedla barnaöden på ett fantastiskt sätt. Jag började läsa "Bara barnet" klockan tolv imorse och läste ut den klockan 18.01. Denna bok är en sträckläsare. Mest gripande är berättelsen om Ladbrook, Leslies mamma. Den får en fyra.