Det här är en filosofisk thriller som har fått mig att se samhället från ett annat håll. Den är skriven 1957, men känns förvånansvärt aktuell och skulle kunna vara skriven i dag. Mantrat i romanen är: Jag svär - vid mitt liv och vid min kärlek till livet – att jag aldrig kommer att leva för någon annan människas skull, inte heller begära att någon annan ska leva för min”.
Bokens huvudperson Dagny Taggart har alltid vetat att hon ville driva Taggarts järnvägsnät. Hon kommer också att göra det tillsammans med sin bror James, men de är väldigt olika och har svårt att enas om hur järnvägen ska skötas. Dagny har som motto, frihet under ansvar. Hon tar sig an problem som dyker upp och försöker lösa dem på bästa sätt och är omtyckt och respekterad av sina arbetare. Hon är en kvinna att lita på. James vill helst att någon annan ska lösa problemen så han kan skylla på någon annan om det blir problem, men han gillar makt, (utan ansvar).
Samtidigt som staten reglerar mer och mer av ekonomin, börjar driftiga företagsledare och uppfinnare försvinna spårlöst. Dagny och Hank Rearden försöker ta reda på var de tagit vägen. Hank Rearden är grundare av Rearden Steel och uppfinnare av rearden metallen. Han älskar sitt arbete, men han värderar också andras arbete. Han brukar stå och titta ut över sin fabrik och känna sig nöjd över det han åstadkommit. Lika nöjd är inte hans fru, mor och bror. De har inga problem med att leva på hans bekostnad, men beklagar att han måste arbeta så mycket och att han älskar sitt jobb. Hank är en kämpe ut i fingerspetsarna och han ger inte upp i första taget. Han är en man av heder till och med när hans älskade har träffat en annan har han hedern i behåll. Han säger ”det du kommer att ge honom, tas inte ifrån mig, det är något jag aldrig haft.” Vilken man! Hanks svaga sida är bjudningar, där känner han sig stel. Kallprat roar honom inte.
Många gånger ska Dagny och Hank få höra repliken, ”vem är John Galt”? Ja, vem är John Galt? Han är grundaren av en motor de gärna skulle vilja äga, men han är också mannen som stänger av världens motor. John Galt tröttnade på det system som infördes på den fabrik han arbetade. Systemet innebar ”var och en efter behov, var och en efter förmåga”. Med andra ord, du har inget för att du lägger ner din själ i ditt arbete, snarare tvärtom, du får mer att göra och ingen belöning. Allt gick ut på millimeterrättvisa, får inte du så får inte jag! Med ett sådant system dödar man lusten att skapa.
Hur kan man stänga av världens motor? Jo, man tar bort alla som har idéer, alla som vill skapa och ta risker för sina mål. Finns det inga entreprenörer, skapas det heller inga arbeten. Alla människor är viktiga och behövs. Ett citat ur boken som jag fastnade för är ”det finns inga dåliga jobb, bara dåligt folk som inte gitter sköta dem”. Om inte jag värderar mitt arbeta, vem ska då göra det?
Det här är en väldigt tjock bok och på vissa partier kunde jag tappa intresset, men den största delen av boken var lärorik och mycket spännande. Därför kändes det lite motigt att läsa John Galts långa tal innan jag fått veta slutet, och svårt att ta till sig det. Jag gjorde så att jag hoppade över talet och gick sedan tillbaka till det när jag läst ut boken. Det gick bättre att tillgodogöra sig de kloka orden då, för de är kloka och man får verkligen tänka till, och när jag upptäckte att det här håller jag med om, jag har bara inte satt ord på det så blir det en aha upplevelse. Så det fungerade bättre för mig när jag delade upp talet i omgångar. Det måste få sjunka in.
Det här med att uppoffra sig föll på plats för mig när jag läste talet. Om jag gör något jag verkligen tror på, och på vägen får avstå från saker som jag egentligen inte tycker är så viktiga för stunden. T.ex. att jag tar hand om mina barn själv och får gå ner i standard några år, har jag uppoffrat mig själv då? Nej, jag har följt min övertygelse. Om jag däremot har lämnat bort mina barn och utfört ett arbete jag inte såg något värde i, har jag uppoffrat mig.
I Och världen skälvde, har Rand verkligen dragit allt till sin spets, så samtidigt som man läser en roman får man ett budskap. Det gillar jag och jag rekommenderar boken varmt.