Lars Gustafsson och Jan Myrdals bok "Den onödiga samtiden" är något av en svenska klassiker. Den första utgåvan kom 1974 och väckte stort hat. Boken består av en debatt genom brevväxling mellan de båda herrarna, Gustafsson och dennes vänsterinriktade liberalism (idag sett) mot Jan Myrdal och dennes renodlade marxistiska.

För politiskt intresserade är denna boken faktiskt överraskande kul och intressant att läsa. De båda herrarnas trevande inledningar på varje brev, där de först börjar med att skriva lite om vad de gjort på sista tiden innan de ger sig an de frågor eller påhopp som skapats, är fantastiskt kul att läsa. Boken har en viss tyngd, som är svår att förklara, vilket gör att man vill läsa ut den utan att lägga den åt sidan. Jag tror att Sven Stolpes recension sammanfattar dilemmat bra:

"Jag tänkte ett tag ställa upp boken i min pekoralsamling. Jag ångrade mig. Den gick bus bas i värmepannan".

Boken är både bra och dålig, på olika sätt. Ibland förefaller diskussionerna vara på en barnslig nivå, medan det sedan stundtals istället förefaller skyhögt. Hur som helst är den mycket intressant och läsvärd, för de som intresserar sig för ämnet.

Intressant är också det nya efterord som utkommit i och med att boken först kom ut för ca 30 år sedan. Här skriver både Gustafsson och Myrdal om hur de ser på livet idag, 27 år senare. Mycket intressant.

Betyg 3