”Inbördes hjälp” (från 1902) brukar allmänt betraktas som den ryske aristokraten, författaren och vetenskapsmannen Peter Krapotkins (Pjotr Kropotkins) mest lästa och omtyckta verk. Krapotkin polemiserar i boken mot den darwinistiska tesen om konkurrensen och ”de starkaste överlevnad” (survival of the fittest). Boken tar avstamp från en resa till Sibirien som författaren företog sig för att finna exempel på Darwins konkurrensparadigm, dvs. kampen mellan individer inom samma djurart. Vad Krapotkin istället fann var att förmågan till samarbete var det utmärkande draget hos alla djurarter som nått framgång i evolutionen. Krapotkin går i boken igenom ett MYCKET gediget faktamaterial för att påvisa att konkurrensen mellan individer inom samma art inte bara kan gynna utan även hämma utvecklingsmöjligheterna. Krapotkin går först igenom en mängd djurarters beteenden för att sedan flytta blickpunkten till olika samhällsförhållanden under mänsklighetens historia. Slutsatsen som dras efter genomgången är att ”inbördes hjälp” utgör en naturlag för biologisk och social utveckling.

Språket i boken är till sin beskaffenhet torrt teoretiskt och kan därför vid en första anblick verka avskräckande. Att det förhåller sig så tycker jag är synd, för bakom alla segdragna uppräkningar och vetenskapliga facktermer döljer sig något viktigt, nämligen ett ifrågasättande av en politisk- och samhällelig utveckling där mänsklig konkurrens tenderar att sättas framför samarbetet. Trots att jag tycker att författarens utgångspunkt är intressant leder Krapotkins outsinliga och noggranna uppräkningar av olika djurarters beteenden till att ”Inbördes hjälp” blir en psykisk prövning att ta sig igenom. Turligt nog avslutas boken med en fullständigt briljant sammanfattning där författaren på endast fem sidor uttrycker det som han tidigare ägnat 190 sidor åt att påvisa. För er som blir intresserade av ta del av Krapotkins epokgörande slutsatser, men som inte har lust att ta sig igenom ett ändlöst träsk av exemplifieringar, föreslår jag en läsning av enbart sammanfattningen. Det räcker nämligen.

Betyg 3