Paolo Coelho är ett fenomen. Hos en del väcker han hatkänslor, han anses vara en skräpförfattare som skriver banala historier fyllda av kvasifilosofiska floskler. Och det gör han! Men andra anser att han på ett enkelt och lättillgängligt för fram en positiv och humanistisk syn på människor. Och det är också sant! Och bara det faktum att han har en moral i det han skriver är ju svårt att acceptera för många postmodernister. Och att karln tjänar pengar som gräs, hans böcker torde höra till Brasiliens mera framgångsrika exportprodukter, gör honom inte mer populär i det litterära etablissemanget.
Så när Coelho nu tar sig an sexualiteten så lär också det väcka känslor. Hans religiösa läsare, som säkert är många, kan nog sätta kyrkkaffet i halsen när de erotiska skildringarna blir alltför naturalistiska. Och även andra får säkert svårt att acceptera den inte alltför avståndstagande och inte helt politiskt korrekta skildringen av prostitutionen. Men visst är det en bok i sann kristen anda, en bok som precis som Jesus visar respekt för de som av många "kristna" anses vara förtappade syndare.
Förvisso är det bitvis banalt, och som alltid hos Coelho förenklat, vilket gör att det inte är riktigt stor litteratur. Men det är en bok som är lättläst, som väcker känslor, som är underhållande och ändå tänkvärd. Vore det inte för slutet, som är bara för mycket, så skulle den nog kanske fått en fyra.