Jag har läst Anne Franks dagbok, en klassiker som de flesta nog har hört talas om. Versionen som jag har läst är den fullständiga, innehållande även de delar som hennes far Otto Frank i de första utgåvorna valde att utesluta pga. hänsyn till både Anne själv men även till hennes mor som hon hade en minst sagt komplicerad relation till.
Anneliese Marie Frank föddes den 12 Juni 1929 i Frankfurt am Main i Tyskland. Hon var en av Otto och Edith Franks två döttrar. Deras förstfödda dotter, Annes storasyster var Margot. Anne och Margot följdes så vitt man vet åt tills döden tog de båda i lägren i Bergen-Belsen på Lüneburger Heide. Enligt de uppgifter som finns så dog först Margot av en tyfusepidemi, och några dagar senare även Anne, av samma sjukdom. Man tror att detta ska ha skett i slutet av Februari, början av Mars 1945.
Anne tyckte för det mesta väldigt bra om sin far, men sin mor hade hon inte mycket tillövers för.
Anne tyckte om att skriva. Hon skrev både poesi, och skojjiga berättelser vid sidan om dagboken. Övriga intressen hon hade var grekisk mytologi, historia, filmstjärnor och djur.
Boken är alltså en självbiografi där huvudpersonen är Anne Frank. En ung judinna med drömmar om att bli författarinna. Anne tvingas tillsammans med sina föräldrar och syster att gömma sig i det sk "gårdshuset" under åren 1942-1944. Det är under denna period som vi får följa Anne och hennes tankar om både politik, skvaller om de övriga sju hon delar sitt gömställe med, förälskelse och komplicationerna med sin familj, och utvecklingen som hon själv genomgår från liten flicka till ung kvinna.
Anne skriver sina texter i form av brev till din dagbok, som hon i avsaknad av en verklig väninna kallar för "Kitty". Hon skulle säkerligen kunnat slå igenom som författarinna även utan att ha sitt tragiska öde som hjälp, då hon var begåvad och skriver på ett humoristiskt sätt med intressanta personskildringar och har ett stort och välutvecklat ordföråd. Hon imponerade på mig genom sitt stora intresse för, och kunskap om, litteratur och historia. Som person för övrigt gav dagboken mig däremot inte en bild av Anne som jag tycker vidare bra om.
Dagboken anses värdefull och är intressant som historisk källa, då den beskriver situationen för gömda under andra världskriget från en insiders perspektiv. Stundtals vart den ändå ganska långrandig och händelselös, precis som Annes liv i mångt och mycket just var under hennes sista år i livet. Den alltid närvarande skräcken och spänningen för vad som skedde i världen utanför de fördragna fönstrerna kontrade den långvariga tristessen i deras egen skyddade värld där bakom.
Jag rekomenderar boken till alla som vill få en bättre insikt i hur livet kunde se ut för de förföljda under andra världskriget, men ändå vill ha något lättläst.