Detta är utan tvekan en av mina absoluta favorit böcker. Det bör tilläggas att jag läst boken på engelska och inte svenska.
De flesta har säkert hört namnet i samband med filmen med samma titel. Det var även så jag kom i kontakt med verket, efter många om och men såg jag filmen detta till trots att mina vänner sade den var oerhört usel. När jag nu dessutom läst boken har berättelsen och författaren fått en alldeles speciell plats i min bokhylla.
Storyn är i min mening briljant då den spelar på många plan, den har politiska undertoner samtidigt som den uttrycker många av dem rent konkret i handlingen. Den belyser mänsklighetens egenheter/i vissa fall dumheter, den är brutal, den är komisk och den är alldeles alldeles underbar.
Huvudpersonen är en traditionell kontorsråtta med allt vad det innebär, han har sina små egenheter och under storyns gång evolverar han till sitt alterego.
Det bör nämnas att det är tre huvudpersoner till antalet, Tyler Durden, Marla Singer och her kontorsråtta (ett smeknamn jag gett då namn aldrig anges).
Jag hade tänkt o skriva en ganska redogörande sammanfattning av storyn men då den lämpar sig bäst att diskuteras mun till mun nöjer jag mig med kommande rader.
Chuck Palahniuk fångar vår värld med alla dess skavanker på ett mycket bra sätt i en brutal komedi med synpunkter på det mesta. Han skriver dessutom oerhört snyggt, det är för mig oerhört viktigt. Det används ofta korta och konsisa meningar som ger en känsla av att berättaren talar direkt till läsarn. Bland det jag beundrar mest (rent hantverksmässigt) är när han skriver om fruktansvärt brutala situationer med ett totalt lugn, som exempel kan inledningen till boken Invisible Monsters ges. Det är ett hus som brinner, folk är skjutna, blod rinner på golvet, taket rasar in och huvudpersonen står och tänker på vilka kläder hon har på sig, vad huset i fråga kostat och hur fotografer arbetar.
Jag kan inte göra annat än att ge boken en oerhört stark femma, inte bara för storyn utan även för hantverket.