Corinne Hoffmans första bok ”Den vita massajen” blev en stor succé och efter den hade hon inga tankar på att skriva en bok till. Men intresset för hennes äventyr i Kenya var fortfarande stort och många läsare ville veta hur det gick för henne och hennes dotter Napirai vid hemkomsten till Schweiz.
Mager och trött anländer Corinne med sin femton månader gamla dotter till Schweiz där de blir mottagna av hennes mamma och Hanspeter. Det var så nära att de inte hade tagit sig igenom passkontrollen i Nairobi, men till slut satt de på planet och Corinne kunde dra en lättnadens suck. Det här var slutet på den kärlekssaga som den förra boken handlade om. De var för olika, det blev en för stor kulturkrock för att deras kärlek skulle hålla.
Nu får vi följa den lilla familjen i deras kamp att skapa sig ett nytt liv i Schweiz. Att se allt överflöd och att ha rinnande vatten och en riktig toalett och att få fira en vit jul.
Allt Corinne ser och upplever jämför hon med sitt liv i Kenya, som hon också kan längta tillbaka till. Men hade hon stannat med sin dotter hade Napirai till slut blivit tvingad till en omskärelse.
Något som Corinne tycker är en stor skillnad här och i Kenya är respekten för de äldre. Här är de äldre inte så mycket att lyssna på, till skillnad från byn där de äldre ansågs visa och man lyssnade till vad de hade att säga och visade vördnad för dem. Det är två olika världar och de har både positiva och negativa sidor. Hon håller kontakt med byn genom brev till sin mans bror James och hjälper dem ekonomiskt hela tiden, i den mån hon kan.
Corinne Hoffman verkar vara en impulsiv människa, att först lämna ett bekvämt liv för en massaj i ett främmande land. Att leva i en hydda med jordgolv och föda barn i detta land. Sedan när hon bestämde sig för att återvända när det blev för svårt. Vilken kamp, innan hon fick ordning på livet igen. Det verkar som en overklig saga, och man kan beundra hennes mod. Hon verkar vara en människa som söker sig till utmaningar.
Berättelsen är väldigt lättläst och ganska roande, men kanske ingen litterär sensation. Men den gör heller inte anspråk på det. Det är en bit ur författarens liv. En intressant berättelse.