Detta är ett roligt rätt så lättläst drama. Moliere är kännd för sina karaktärer som visar upp löjliga men ändå välkännda drag, han har till exempel skrivit "den inbillade sjuke".
Tartuff, en föredetta luffare, har lyckats lura sig in i ett rikt hushåll, genom att uppträda from inför fadern i hushållet.
Faderns barn, fru och svåger har genomskådat Tartuff och försöker få faderna att inse detta.
Men innan han inser ett sådantskämt den fromme Tartuff är har Tartuff lyckats spela ut alla korten. Det ser mörkt ut för familjen, men man får inte ropa hej innan man är över ån (eller hur det ordspråket nu går).
Ironisk hållnig till fromhet. Och ett ämne som jag har funderat på mycket det sista. Det här att många som gör någon "osjälvisk handling" på en gång måsta skrävla om det och däri göra handlingen till ytterst självisk.
Mycket bra drama som man lätt tar till sig och som man lätt kan förstå vari paradoxen ligger.